tisdag 31 mars 2009

Swing out sisters


Som jag älskade dem när jag var yngre. Och även idag när jag lyssnar på denna 80-tals-glad-pop-grupp så blir jag glad och tänker tillbaks på när jag var i Florida. Härliga minnen. Bekymmerslösa. Lyssna?
Här!

Tack gode gud för mamma.

Vi genomlider, by far, dom värsta månaderna, i vår familj. Folk är sjuka, folk går bort, saker strular och när man behöver vara stark så ligger jag med 39-graders feber och är jäkligt dålig. Då kommer riddare mamma. Mamma. Mammamammamamma. Imorgon hämtar hon barnen och handlar på vägen hem. Mamma. Mamma.

För övrigt. Jag fick nästan 30.000 tillbaks på skatten. Fräsigt i ungefär en minut. På den minuten såg jag Louboutinskor, jag såg en YSL-klänning, jag såg gammal, dyr champagne, jag såg en Mulberryväska. 
Det var innan min man berättade att det ska täcka upp hans pengar som han ska betala tillbaks. Jag har sett till att massa skatt dras, min man har inte det. Då ska jag straffas. Inte okej. 
Måste ta det här med min revisor Anna Trygg.

1000 inlägget blev från mig, från sjuksängen


där jag tänker redovisa min middag kl. 22.07. Flytande föda. På inrådan från Anna. Tänkte inte ens på att jag har den absolut mest eminenta soppa i kylen. Kelda tomatsoppa. Vilken dröm. Så här får ni bilder på den glamouriga middag som jag just nu intar. Detta ackompanjeras av två ipren och detta endast då min dos av kåvepenin redan har inmundigats. Fräsigt, eller hur? Oglamourigt.


Påskharen was here

Har fått ett påskägg från en leverantör. Blev så klart tvungen att öppna och kika. Varför måste alla påskägg som man får från företag innehålla så äckligt godis? Och varför måste jag äta upp det fast det är äckligt? Mår dåligt...

Ojämlikt

Har fått ett projekt på halsen som i och för sig är lite småkul men det är "enormt pyttigt". Det är inte särskilt viktigt för oss utan vi gör det mest på lite kul, och vi har som ambition att lägga ned minimalt med arbete på det, dvs ingen ambition alls nästintill. För de som står för evenemanget som det handlar om är det ju en annan sak. För dem är det hur stort som helst och typ deras levebröd för resten av året. Blir lite missmatch när de tror att det är lika viktigt för alla andra som för dem. Kan höra av sig om småsaker som verkligen är hur triviala och oviktiga som helst. Varför kan folk aldrig inse sin litenhet? Är det inte viktigt för mig eller Ellen då är det ju inte värt att göra ens? Hur svårt är det att förstå...?

Sjysst snubbe man har

Plötsligt häromkvällen när vi gick och lade oss så började det skrattas helt hysteriskt i sängen bredvid mig. Mannen hade kommit att tänka på något. Uppenbarligen ganska roligt verkade det som. Jag undrade vad han höll på med. Jo, då hade han åkt tunnelbana på väg hem från jobbet och så hade någon tant kommit springande mot tåget precis när dörrarna var på väg att stängas. Istället för att inse att det var kört så sträckte hon fram armen med sin NK-påse mellan dörrarna som stängdes. Så nu hade hon en hand och en påse i vagnen och resten av kroppen utanför.
"Det var så sjukt kul att se först hennes uttryck när hon kämpade sig fram till vagnen och sedan den stilla insikten om att det här håller på att gå åt helvete! SÅÅÅ SNOPEN"
Istället för att hjälpa tanten ställer han sig och asgarvar och tydligen fler med honom. Slutligen är det någon barmhärtig karl som bänder upp dörrarna så pass åt henne att hon får ut kassen igen. Ja, det är inte någon barmhärtig samarit jag har inte.

Malou von Sivers...

hmm...jag vet inte. Något är inte hundra där...

Pensionär.

Jag har precis stekt på två grönsaksbiffar. Jag kan nämligen bara äta saker som typ rinner ner i halsen och knappt det. Gurkan ligger mest där för att bli slickad på för den kan jag inte svälja.

Jag är som en riktigt gammal dam. Jag går ner för trappen och sätter på grönsaksbiffarna. Sen måste jag sätta mig på golvet tills oljan börja fräsa. Då kan jag resa mig upp och lägga i biffarna för att sen sitta ner tills dom ska vändas och så håller jag på. Nu sitter jag i sängen och ska äta men nu är jag för trött så nu får det vara en stund. And it goes on and on and on. Inte mycket mat i den här magen dom senaste 3 dagarna kan jag säga. Fräsigt.

Fortsatt sjuk.


Det som förvånar mig absolut mest är hur jäkla ont i halsen man har när man har halsfluss. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin haft tillstymmelse till så ont i halsen. Nästa reflektion är svett. Jag har vaknat tre gånger i natt av att svetten fullkomligt forsar. Jag har varit uppe och duschat fyra gånger och alla gångerna har jag varit lika blöt innan, som efter duschen. 
Nu ska jag vila. Har bäddat nytt i sängen. Helt slut.

God morgon!

måndag 30 mars 2009

En sån här hög bor i min kropp just nu

Känns sådär.

Död.


Jag har tagit taxi till Boo vårdcentral. Där stoppade dom in saker i näsa, öra, hals och konstaterade att en stor halsfluss ligger och blockerar plus en liten bihåleinflammation. Kombo. Nu är jag full av allsköns utskriven medicin och hundra ipren så nu ska jag sova lite till. 

Tack gode gud för scones!

Barnet har haft några små kriser i helgen. Ni vet när man lackar ur över något till en början och sedan är man så jävla förbannad i allmänhet att man glömt varför till och börja med och sedan hjälper INGENTING - man är bara arg. Som mamma och pappa är man i sådana lägen rätt så uppgiven. Och sedan tyvärr också rätt så förbannad.
I fredags skulle en annan mamma gå med sina barn och äta pizza direkt efter dagis. Det sade hon till barnen i kapprummet för det var hennes strategi att enkelt få med sig dem. Och det funkade bra. Men det funkade inte så bra för mig, eftersom jag inte skulle gå och äta pizza med min son. Men det ville ju han. Eller pippsa som det heter enligt honom. Så han skulle ju gå efter dem. Men det fick han inte. Mitt ute i gatukorsningen blir det världens scen. Vet inte vad jag tog till för knep, men jag lyckades avstyra totalt kaos. Bara det att sedan kom han ju på att han ville åka och handla så att han kunde få en banan. Men jag ville inte handla eftersom jag redan handlat middag. Det föll inte i god jord och allt spårade ur. Precis allt var fel. Vill du ha juice? NEJ! Vill du leka? NEJ! Skall vi gå ut? NEJ! Vill du ha en macka? NEJ! Skall vi kolla på Rorri? NEJ! osv. Till slut häver jag ur mig ett uppgivet: Skall vi baka scones? (Jag hade inte ingredienserna till pizzadeg som jag först tänkt) och det gick. Så när pappan kommer hem på fredagskvällen upplagd för lite god mat, gott vin och lite mys, sitter två trötta och proppmätta sconesätare och tittar på Byggare Bob. Bidde frysmat för hans del.
Det enda jag kan vara nöjd med i detta läge är att jag faktiskt inte tog till: "Vill du ha glass" som ju annars ligger nära till hands...

Nakenchock?

Var på en utmärkt brunch igår på Holmens vinterrestaurang. Dvs ute på Restaurantholmen i Saltis. Liten men mycket trivsam lokal. Inte jättemycket att välja bland, men fullt tillräckligt. Vi tyckte alla att de hade satsat på exakt rätt saker. Blev sjukt mätt.
Vinterrestaurangen ligger i herrbadet. Det är öppet för vinterbad men ingen var där och badade. I maj öppnar bryggrestauranten och då stänger de i badet. Tråkigt. Det är ju ganska många nakenbadare i herrbadet så det hade ju kunnat vara kul att ha som ackompanjemang till sin ceasarsallad; massor med tjocka gubbmagar och små pillevippar som hoppade i vattnet. Eller inte. Vi kom fram till att konceptet nakenrestaurant i alla fall är alltför oexploaterat och jag kanske blir tvungen att göra en insats där... NOT.

Varsågod, bara att ta för sig.

I natt har vi haft bilen olåst. Med nyckeln i tändningslåset. Mycket bra ur stöldsynpunkt. Lika bra som när jag i somras lämnade nycklarna i låset och de faktiskt blev stulna...

söndag 29 mars 2009

Jag är sjuk. Precis däckad.

Enda anledningen att jag över huvudtaget orkar skriva något är tack vare två ipren. Jag kan inte minnas när jag var så här dålig sist. Om jag någonsin varit det. Faktiskt.

lördag 28 mars 2009

Kalas 1 avklarat.

11 barn på lekland. Det gör man inte i en handvänding kan jag tala om. I alla fall inte om man hade hörsel när man kom dit. Barnen och mannen sover. Jag förbereder fest nummer 2; för släkten. Tack och lov för Anette, en kollega, som gett mig ett recept som gör sig själv i ugnen.
Så, med andra ord, snart vin. Mmm

Släck lampan!


Ikväll ska tydligen lampor släckas. Detta innebär att vi kommer äta tårta i blindo. Typ. Intressant. 

Eller så kanke jag tänder upp huset med allt som jag bara hittar. Vi pratar juleljus, golvlampor, taklampor, lågenergilampor och allt kompanjerat med full fart i disk-, och tvättmaskin samt micro, ugn och torktumlare. Vi får se.

Lördag morgon!

Patetisk frukost. Hård bröd med ostskiva. 

Egentligen är det eftermiddag för mig. Barn 1 tyckte att 5.06 var en bra tid att gå upp på så det är ett faktum att klockan nu är 5 timmar senare och jag borde ätit både lunch och mellanmål. Jag firar detta med att äntligen äta frukost. 

I natt har också båda barnen skrikit om varandra. Mardrömmar och lite sjukpsykoser typ. Mamman i familjen på väg att ge upp. Jag menar. När är nog, nog?

Det blir lixom för mycket ibland. Och när ibland inte är ibland utan alltid och jämt. Ja, då får man kanske helt enkelt skylla sig själv. Kanske.

Nu ska jag förbereda för barn 1:s kalas. Han fyller 5 på måndag. FEM. Vad hände med dom fem åren. Nu är han helt plötsligt så stor och vill läsa en bok i sitt rum själv eller göra egna små övningar. Det börjar med kalas på ett närliggande lekland och avslutas med farmor och mormor och lite sånt kollijock med middag på kvällen. 

fredag 27 mars 2009

Fredagkväll.

Lets dance + cola light! 
Två fel va?
How about Miami och champagne? Kan till och med tänka mig Köpenham + vin.  Eller kvarterskrogen och öl.

Over and out from Nacka

Bygglov. Yes där satt den!

Tack för det Nacka Kommun!

Apoteket


Intressant. Jag har nummer 142. Då ska jag tydligen till kanal 1. Den som har 144 ska tydligen till TV3 iaf.

Hos fbd (farbror doktorn)


Här kan man läsa 3 år gamla tidningar. Kan någon tala om vilket årtal det här var på tapeten? Intimsmycke för killar med cirikoner. Jäkligt äckligt. Som en klackring fast på ballen. Rakt av. Blä!

Gravida gangsters

Var på seminarium hela dagen igår och har suttit i möte, nästan fram till nu idag. Inte riktigt, men det låter bra. Då har jag en anledning att äta den sjukt stora påse godis som nu står på bordet framför mig.
Försöker desperat klämma ur mig någon anekdot men det är svårt i kontorsmiljö utan minsta gnutta sprit.
I morgon skall vi på gangsterparty. Arrangören går stenhårt inför det och det kommer att bli hur buskis som helst. Jag har fått ett lösenord mailat till mig så jag kan ta mig in på deras "svartklubb", dvs hemma hos dem i deras vardagsrum. Kommer att bli plågsamt att genomleva nykter. Arrangörerna är inte kända för att spotta i glaset direkt. I och för sig är fruarna i det perifera umgänget ena riktiga "torrbollar" i bemärkelsen att de inte dricker direkt mycket sedan de fick barn (ganska roliga är de dock även om de aldrig är lika roliga som jag och Ellen när vi är på kanelen. That goes without saying.)
Barnet sover borta så det blir sovmorgon på söndag i alla fall. Kommer att vakna 06.30 ändå. Senast. Det är standard.
Har inte utarbetat riktigt rätt gangsterstuk i min mammagarderob. Gick in på Hennes igår, men måste tyvärr säga att utbudet av gangsterlika mammakläder var ganska minimalt. Dock så var utbudet av pyjamasliknande amningstoppar astronomiskt. Varför är det så att man tror att de som klär sig i Hennes någotsånär trendiga kläder annars plötsligt vill gå i en pyjamas bara för att hon fått barn??? Kan man försöka sig på att göra trendiga amnings- och mammakläder? Hur svårt kan det vara?
Just nu finns det ju sjukt mycket tunikor och blusar som är hur stora som helst för vanliga döda, men lite för små för en mammamage. Kunde man inte sy på några tum till bara och få lika snygga toppar för gravida? Det funkar nämligen inte bara att köpa dessa för ickegravida i ett par storlekar större eftersom enx axel- och armparti inte växer i proportion till magen. Bysten växer ju någorlunda, men inte så att man går från en normal 36 till en 44 vilket skulle behövas för magen. Jag förstår inte...
Tänkte att jag kanske kunde ha en härlig gangsterlik backslick i alla fall, men tack vare hormonerna är pannan nu full av plitor. Inte så att man vill ta bort håret därifrån.
Är det så, förresten, inser jag nu när jag går igenom de maffiafilmer jag har sett i huvudet, att gangsterdamer knappt existerar (om man inte räknar Calamity Jane, vilket man alltså inte gör), och att de snarast är fruar till gangstrarna och går klädda i leopardmönstrade tajta klänningar??? Huga! Sådan har jag icke!
Det är alltså fråga om maffiagangsters och inte Modesty Blaise liknande madamer. Vilket jag ju ändå inte skulle kunna efterlikna just nu...
Nå, det jag nu har missat i antal inlägg på grund av min bortavaro har jag nu tagit igen i längd i detta.
Puss på er!

Frukostbord och skrämseltaktik

Barn 1: Ska du vara hemma med min lillebror idag?
Jag: Ja
Barn 2: JAG ÄR SJUUUUUUUK
Barn 1: Men då...då har jag också ont i magen
Jag: Näe, men det har du väl inte
Barn 1: Jo, om min lillebror ska vara hemma så har jag det
Jag: Men jag och din lillebror ska gå till doktorn
Barn 2: Jag är sjuk i örat inte pumpen*
Barn 1: (glor på sin lillebror)
Barn 2: Pump, pump, pump, puuump, öra
Barn 1: Ska han få spruta
Jag: Näe, men han ska gå till doktorn och titta i örat och se om...
Barn 1: Men jag vill också gå till doktorn och få klistermärkeeeee
Jag: Du ska till dagis och...
Barn 1: Men jag då och klistermärke
Jag: Men...
Barn 1: Får inte jag något klistermärke
Jag: OKEJ, VI SKA TILL DOKTORN OCH TA STOR SPRUTA
Barn 1: (Uppspärrade ögon) JAG ÄR FRISK!
Barn 2: Inte i pumpen, pump. Pump.


* För er som möjligen har missat så är pump barn 2:s benämning på pung.

Twitter? Fräsigt?

Anna. Vad tror du? Ska vi?

Blodbad!


Imorse vaknade jag till ett blodbad i sängen. Barn 2 har gått in i en ny fas. Jätteont i öronen (misstänker öroninflammation), feber ("bara 38.2) samt näsblod. Där av denna näsblodskavalkad. Vilken dröm-morgon. Idag blir det vab utan att jobba. Sjukhus ska uppsökas. Undrar om jag ska passa på att lägga in mig och komma ut någon gång under 2012...

torsdag 26 mars 2009

I brist på champagne...


patetiskt men gott.

Enkät - redovisning!

Samtliga  alternativ fick minst en röst. Äta godis vann knappt efter Blåkulla eller dricka alldeles för mycket vilket gör två gamla haggor som oss stolta! Ny enkät upp ingång. Håll korpgluggarna öppna.

Öken på bloggen idag.

Få kommentarer och Anna är puts väck. För närvarande. Vart är alla? Själv håller jag på att förgås. Jag måste komma på ett sätt att bli rik för att aldrig mer jobba. Har ni något tips?

p.s. Jag är för gammal och fluffig för att gå på gatan. 

Kom igen nu våren.


En andra chans till en riktig vår!

En kvinnas list.

Vi har en usel uppkoppling här hemma. Då och då lägger den ner. Hata. Idag la den ner och jag har en deadline att hålla. Så vad gör jag? Jag agerar enligt regelboken. 
Jag börjar med att svära harranger. Sen härjade jag runt. Sen ringde jag till min man och skrek på hans mobilsvar och skickade tre tusen sms. Den ena argare än den andra. Sen fick jag panik och såg till att andra gjorde mitt jobb inför deadlinen. Sen ringde jag min mans mobilsvar igen och skrek. Och tillslut tog jag tag i mig själv och gick ner till källaren och gjorde en omstart på skiten (som jag inte trodde jag fattade något av). Nu funkar den.

Kontrollerat och sansat.

Här har man varit och varför är jag inte där nu?

undrar man ju lite...
Om man är vinodlare i lågkonja i tex Èpernay. Då kan man ju iaf vara berusad på champagne hela tiden. Fräsigt!

Bygga hus.


Vi håller på att bygga hus. Vårt andra på typ 3 år - men varför inte lixom. När man ändå är i farten. 

För det mesta är det roligt för vi vet ju ungefär vilket håll vi ska ta när det börjar barka åt skogen, eftersom vi gjort det här för inte så länge sedan. Men sen finns det andra saker som ska göras som vi visste och som vi inte kommer ifrån. Som tex alla dessa jäkla val. Det finns schyssta standardval (nästan alltid 2 eller 3). Två val per sak är ett gissel men funkar ju ändå eftersom antingen blir - det ena eller det andra. Men ska man gå utanför det (som vi gör ganska mycket nu då) så finns det ju en uppsjö av val. 

Ta tex golv. Vi får välja mellan 3 varianter. Men vi vill inte ha någon av dom tre. Då först inser man hur många varianter av ek det finns, hur många slipningar, borstningar, infärgningar och liknande. Och det bara i ek. Sen finns det ju tre hundra varianter till minst. Och sen har vi ett antal rum där det kan väljas olika. Ja och så här håller det på. Hade man obegränsat med pengar så vore det ju inte ett problem men så är ju inte fallet (vad fasiken hände?)

Golv. Golv. GOLVGOLVGOLVGOLV.

Men jäkla skit.

Resumé är en tidning som jag läser dagligen på nätet. Jag läser den även när den kommer till oss på jobbet som tidningsutgåva. Resumé är lite som en Hänt i veckan för media och reklammänniskor. Faktiskt.

Idag när jag jobbar hemma försöker jag läsa lite på deras hemsida men icke. Varenda jäkla sida är "låst". 
JäklaskittidningmedViggoispetsen säger jag då. Nu går jag in på Dagens media istället! Där kan man läsa samma saker fast dom inte är låsta. Typ. Klicka här för att läsa Dagens media.

Hemma


Barn 2 går idag in på sin 6:e dag med feber. Pappan har varit hemma hela tiden. Nu tar jag över. Det kanske är det minsta man kan begära. Vad vet jag. 
God morgon.

onsdag 25 mars 2009

Oväntad action sker på kontoret. Inte varje dag


man ser en förvirrad Loka på bordet. Det kan jag lova. Otyg.

Pep som en löning

Lönen har ju legat och dammat på kontot i flera timmar nu så det blev en hastig raid till Åhléns City och Part Two på lunchen. På 20 minuter brände jag drygt 5.000 kronor. Otroligt egentligen vad lite kläder man får för de pengarna om man skall ha något som inte är H&M eller liknande. Ett gäng toppar eller vida "blusar" blev det (3 st tror jag, har redan glömt) en klänning, några linnen och 2 scarves. Kul i alla fall att stå i provrummet och mest fundera över hur pass mycket större man kan bli i resp. plagg. Inte hur bra man ser ut nu. I vissa affärer finns det fejkmagar man kan spänna på för att kolla hur det blir längre fram, men det gäller väl generellt i affärer avsedda enkom för damer en grossess. Och de funkar i alla fall inte för röven växer lika mycket som magen, nästan, och de har inga fejkrövar än vad jag har sett.
Avslutade raiden med en sushi (vego). Mums! Problemet är bara att hur många bitar sushi jag än äter så känns det bara som förrätt. Nu sitter magen och väntar på ett lass pasta eller något. Vilket gör oddsen för att jag skall gå och köpa godis nu på eftermiddagen tämligen till min nackdel.
Pip, pip!

ZZZzzz...

Schas John Blund. Schas.
Hur jäkla trött kan man bli? Vi har sjuka barn hemma. Inte på två veckor har jag sovit längre än 3 timmar i sträck och ibland inte mer än 3 timmar totalt. Som tur är har ju jag en släng av ADHD eller nåt och kan därför leva på det men hade jag varit "normal" så hade jag avlidit för länge sedan.
På riktigt.
Dessutom. Helvetesveckan tog kol på mig. 

Ciao ciao

till lunch. Ceasarsallad. Mängd sallad? 5 dagars salladsbehov. Mängd kyckling? En veckas kycklingbehov. Mängd parmesanost? En kvarts behov parmesanost. 

Louis Vuittons nya ansikte.



Bra val. Klassiskt. Stilig karl. Gör sig bra för det varumärket. Förstår inte vad Madonna ska där och göra (för hon ska ju också vara deras ansikte). Känns bara knäppt.

Vart ska alla?

En aldrig sinande ström går uppe vid Slussen, i Stockholm. Oavsett vinterkaos eller stekande het sommar. Det är som små gubbar som man vrider upp som bara går och går och går. Det kanske är det också. Vem vet?

INGEN VAB.

Pappa Alm tog tag i vabbandet. Idag igen. Det är typ hundrade dagen i rad. Ypperligt agerande får jag lov att säga. Så istället fick jag njuta av en underbar Östermalmsmorgon. 

Känner ni? Det är livet som kommer tillbaks.


VAB eller inte - det är frågan.

Barn 2 har fått feber igen (36 timmar utan feber lyckades vi alltså med). Så idag är jag hemma utan dator. Hur fasiken kan jag skriva då undrar ni? Jo för att klockan är i kvart i ottan och min mans dator är hemma så jag passar på att dra iväg några rader så att ni vet.

Förmodligen tycks det att jag behöver jobba hemma (vilket jag förmodligen behöver) så antagligen kommer min jobbdator hem via bud snart. Fräsigt.

Då vet ni.

God morgon!

tisdag 24 mars 2009

Mötesdag.

Idag har jag suttit i möten hela jäkla dagen. Men fortfarande har jag lika mycket jobb kvar.  Hur blev det då? Jo, det ska jag tala om. Det blev så att jag får sitta kvar och jobba. En enkel ekvation.

Herrejösses

Vi har haft vår lönehantering utlagd till en konsult tidigare men nu hämtat hem den inhouse. Så nu blir det lite ordning och reda. Jag bryr mig oftast inte om att kolla så noga så plötsligt visade det sig att jag hade närmare 40 sparade semesterdagar och man får ha max 25. Det blev ett gäng som betalades ut på ett bräde på den lön som kommer i morgon. Synd att behöva skatta bort tid, men känns ändå okej med 29 dagar kvar i år, 25 sparade dagar och nu massor av extra pengar att lajja med. Synd bara att man är på väg att bli fet som ett troll nu då så shopping känns bläigt.

Vissa likheter...

Tänker lite på mitt förra inlägg och inser att busschauffören kanske var lite släkt med min makes farfar.
Hans farfar och farmor var ute och åkte med barnbarnen i bilen. De skulle till något ställe på landet de inte varit förut. Farfar körde och farmor satt bredvid med kartan. Sisådär en 500 meter från en korsning säger farmor att nu är det dags att svänga vänster. Men farfar (körandes i sisådär 60 km/h) bara skriker: "För sent!" och kör förbi. Alla med körkort vet att i den farten är 500 meter gott om tid att förbereda en sväng. Men inte för farfar. De får ödsla en kvart extra på att åka och vända istället.
Efter det fick inte barnbarnen åka bil med farfar något mer...

Fy skäms Anna!

Igår fick jag en utskällning av en busschaufför. Känner mig ung. Utskällningar av busschaufförer får man bara om man är kicker, alkis eller i största allmänhet går på högstadiet. Alkis är jag inte då jag varit vit sedan början av januari. Kicker har jag aldrig varit, även om jag växte upp under Kungen av Kungsans glansdagar. Så då går jag väl på högstadiet då?
Och som jag förstår av dagens Metro så tror 1/3 av mig då att 23-17=0. Skrämmande!
Nå i alla fall, nu var det inte någon större förseelse jag gjorde mig skyldig till men dock förtjänade jag en avhyvling. Jag skulle kliva av bussen och pling-knappen där jag satt funkade inte. Så jag trasslade mig ur sätet och fram till dörren för att plinga där. Väl där var jag väl kanske inte mer än ett femtiotal meter från hållplatsen. Det tyckte han var för sent. Jag kan hålla med men tycker eventuellt inte att det var mitt fel. Kanske att SL skulle hålla oss med bussar som var hela så slapp han få det problemet.
När jag gick i högstadiet så var snörplingan vanligast. En gång råkade jag dra så hårt i den att jag slet ned hela snöret. Då fick jag ingen utskällning. Han kanske sparade den till igår?

Bild på baksidan av jeansen.

Lite fluff får man iaf för 3895 kr.

Drykorn.


Idag har jag ett par Drykorn-jeans på mig som jag köpte år 2000. Nio år sen. Då kostade dom nästan 4000 spänn. Inte okej. Dom är lite tightare i midjan (känns när man öst i sig dricka hela förmiddagen kan jag säga) men funkar ännu. I love. Klicka här och se vad dom har för snygga grejer till sommaren. Dyrt. Snyggt.

Snart är det lördag...

Firar tisdagen med Turkisk Peppar. Vad annat kan jag göra?

måndag 23 mars 2009

FUCK-turering

Det är en del av mitt arbete. Well let me tell you. Blä.

Vi har haft ett

utökat måndagsmöte. Tungt. Jättetungt. Behöver dricka vin. Trots att vi har massor att göra så ältas lågkonjan. 
Baka in lågkonjan i ett kinderegg. Ta fram kinderegget i sommar när vi zippar rosévin allihopa. Det är mitt förslag på skiten.

Tipi


Våra grannar hade fest i helgen. Dom slutar aldrig att förvåna mig. Nu vips, ett, tu, tre hade dom smällt upp en tipi med plats för 60 personer på tomten. Ja men visst ser man på. Samma grannar har även hela raddan av renar på taket vid jul. Fräsigt.

Mysig arbetsplats



Man kanske inte skall klaga så mycket på hur oflådigt man har det.
Här under presenningen står det en snubbe och jobbar. Observera dammet som ryker.

Här nedan tittar sagda snubbe fram för en bit luft.

Ropa inte hej...

Nej, precis. Det händer alltid något skit innan man är helt över ån.
Idag gick jag på centralen och tänkte att det var då som sjutton! Alla verkade verkligen ha ansträngt sig att vara fräscha. I normala fall brukar det lukta vitlök, curry, apa och blöt hund, i den ordningen. Men idag luktade det tvättstuga med tvätt- och sköljmedel. Mmmmmm. Men, jag har inte mer än hunnit tänka färdigt den tanken så passerar jag ett berg av bajs som någon stackare dessutom verkar ha trampat i. Världens jätteklutt mitt där inne på golvet i gången från t-banan till centralen. INTE OKEJ. Någon kan ha rastat sin hund där men av utseendet att döma var det snarare någon som rastat sig själv där. Tillåt mig småspy!

Matglad


Mathias Dahlgren. Denna praktpjäs. Ju fler Le Guide Rouge de Michelin-stjärnor desto mer rondör på honom. Undrar just om han äter stjärnorna som han erhålls hela tiden. Det blir ju en del stjärnor så att säga.
 
Dock är han söt. Som en människa man vill ha boendes hemma. Fluffigt.

Fullkomligt idiotiskt. FULLKOMLIGT!

Allvarligt talat. Det var ju vår igår? Somebody shoot me!

söndag 22 mars 2009

Solen är tillbaks.

Barn 2 har härjat  i vår säng inatt. Som bara den (han har haft feber i 2 dagar) Ändå, när barn 1 kom in vid kvart i sex imorse så kände jag en viss mått av glädje. Det är vår i luften. Tänk att den ändå är på väg! 
Det innebär att vi snart kan täcka av poolen och kan bada när vi kommer hem från jobbet eller dagis. Det blir ett helt nytt liv. 
Nu har barnen och jag ätit frukost och barnen är ute på terassen. Båda två klädde mer eller mindre på sig själva. Tänk att dom har blivit så stora. Det kunde man aldrig tro. Aldrig!

lördag 21 mars 2009

Fritzl. Not so fräsig karl.

Varför kan inte en av straffen vara att låsa in honom i samma källare som han tvingat sin dotter och avkommor att sitta i? Sen kan man skicka ner en galen våldtäktsman med jämna mellanrum. I mean what goes around comes around.

Fast å andra sidan. Lite för milt straff. Att sitta i ett vanligt fängelse blir nog värre än något för honom. Då kommer saker hända skulle jag tro. Fräsigt.

Leg?


Idag, den 21a mars 2009 fick jag inte visa leg på Systembolaget. INTE VISA LEG PÅ SYSTEMBOLAGET?! Det händer enormt sällan att jag får visa upp mitt tryne på den rosa lappen. Faktum är att jag inte ens kommer ihåg när jag inte fick visa leg där senast. Men idag fick jag det. UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄH. Jag är officiellt en kärring/marulk.

fredag 20 mars 2009

Retard!


Ser ni hur stenad jag ser ut. Döda ögon, svarta under ögonen, stel och jäkligt sliten. VAD FASIKEN. Jag ska ju vara snygg och smal och fräsch. Inte se ut som en marulk! I should be in my prime. Right about now actually. Tragiskt.

Huggis.


...ja men visst. Huggis, med egen blogg, slänger också ut små glamouriga inlägg om Fräsigt. Well right back at you, Huggis.

Twitter.


Vad fasiken. Vi som började blogga. Visst, vi hängde på trenden typ 3 år för sent men det var väl värt att vänta på? Nu bubblar det upp moderniteter som Twitter. Man bloggar en rad och inte långa fina inlägg som vi. 
Well, hang in there Twitter. Om en sisådär 2-3 år kanske vi kommer, jag och Anna.

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Jag vet inte om ni är bekanta med det konceptet, men så är det i alla fall. Igår sprang jag häcken av mig (tänk om det ändå var så att häcken ramlade av när man sprang fort - då skulle jag inte göra annat. Och äta godis) för att hinna med den buss som går ända hem. Jag kan i och för sig ta de flesta bussar men då får jag gå en sisåsär 5-8 minuter hem. Tar jag den andra bussen får jag typ 30 sek promenad. I alla fall, jag hann med. Skönt!
Sitter på bussen och lallar i största allmänhet. Allt går bra. Men, så går jag av! Alldeles för tidigt! Glömde bort vilken buss jag satt på... überklantigt. Nu får jag gå trots min språngmarsch tidigare. Och häcken har INTE ramlat av. En lose-lose situation kan man säga.
Min kollega lilla Y brukar undra om jag har fostervatten i hjärnan. Jag börjar undra det samma.

Inte samma

Jobbar hemma idag. TV:n är på i sovrummet och jag hör den in till köket där jag sitter. Måste då och då springa och byta kanal för jag står inte ut med det jag hör.
Gillar inte Oprah något vidare till exempel. Eller henne som person gillar jag men hennes program är så tröttsamt.
Och så på fyran har vi Malou. Förstår inte att man pratar om att hon skall vara en svensk Oprah. Oprah är dynamisk och rolig. Malou bara gnäller och gnäller. När hennes program är på så hör man bara; MJÄÄÄÄÄÄÄ MJÄÄÄÄÄÄÄ MJÄÄÄÄÄÄÄÄÄ. Precis så låter det.
Oprah härjar i alla fall och det går upp och ned och hit och dit; TRILLDILL TRILLDALL OCH TJOLAHEJ, ungefär så låter hennes program. Med amerikansk brytning givetvis.
Malou bara vältrar sig i tantigt enlände. När skall tanter sluta vara sådana jävla offer? Hoppas med min generation om inte förr annars kommer jag att ta livet av mig om alla mina vänner skall låta så...

Fräsigt värre!

Det har ju varit ganska låg ränta nu ett tag. Men jag lider av någon form av allergi mot små knappdosor och går därför endast i nödfall in på min internetbank och kollar läget. Nu gjorde jag dock det. Inser att jag betalar in nästan 4300 kronor för mycket varje månad. Hurra, vilket sparande! Det får bli till shopping på vår nästa resa, Ellen.
Betalar bostadslånen varannan månad. Förra gången var summan på 7400:- Denna gång är den på 1150:-. I och för sig är det lite färre dagar i februari också, men i alla fall. Det är ju nästan gratis att bo. Betalar mer på en månad på bilen än vad jag gör på två på huset. Å andra sidan amorterar jag mer på bilen. Men ändå.
Och ändå. Ändå är glamouren totalt frånvarande ur mitt liv. Jag begriper det inte!

Äntligen en fredagsanekdot

Vi hade varit och badat, eller kanske på en utflykt uppe i bergen, jag kommer inte riktigt ihåg. Det var i alla fall under en av våra semestrar på Rivieran. Jag tror att det var den andra när vi bodde i Mandelieu. Det känns så.
Vi var alltså på väg hem från någonstans. Det var varmt och vi var törstiga. Men hemma hade vi redan handlat så killarna ville inte stanna på någon affär. De satt fram och vi satt i baksätet, som vanligt. På något sätt lyckades vi i alla fall övertala dem att köra i på en McDonald's DT. Vi beställde en stor cola light i första luckan. "Eukey deukay, zat iss 50 sang" sa tjejen i luckan. Typ. När hon väl förstått vad "A large coke light" var för något, vilket tog sin lilla tid. JAg tror till och med att vi fick dra till med "Une grande coca light" eller något i den stilen innan poletten ramlade ned. Någon av killarna gav tjejen i lucka 1 ett 50 cents mynt och vi körde vidare till lucka två. Där ylar tjejen i den luckan: "50 cents s'il vous plaît!" Men, vänta nu, vi har ju redan betalat: "We have allready paid" säger killen som kör. Tjejen i luckan räcker ut en hand för att ta emot den peng som hon förmodar skall komma hennes väg. "No, no, no we have allready paid" säger killen igen med mer emfas. Handen försvinner inte. Vi ser colan stå där inne, på bara någon meters avstånd, men ändå så avlägsen. Dreglet rinner. Ögonen tåras på flickorna i baksätet. Handen är kvar. "Look, we have allready paid" säger nu båda killarna i kör. Tjejen tittar frågande på oss. Vad är det här för dårar. Tjejen försvinner ur luckan. Efter en stund kommer hon tillbaka med en kollega. "We ordered a coke, and paid in that window" säger en av killarna och pekar på luckan innan. Ingen reaktion. Två fågelholkar till tjejer står nu och tittar på oss. Ellen vevar ned rutan i baksätet. Till slut skriker vi alla i ren desperation "WE HAVE ALLREADY PAID!!!!" Hjälper inte. Och egentligen vet vi ju det. Att skrika något högre gör ju inte att man förstår om man faktiskt inte förstår språket som pratas. Jag, som är den enda som läst franska sitter och försöker febrilt formulera en begriplig mening som åtminstone på avstånd kan likna "Ursäkta, men vi har redan betalat i luckan innan", men det går inte. Jag är så paralyserad av törst att hjärnan står helt still. Innan jag hinner klart med min uppsats sliter Ellen upp dörren och rusar ur bilen. Tjejerna i luckan tror förmodligen att hon tänker lemlästa dem (och de är nog inte helt långt ifrån sanningen) så de slänger ut colan i riktning mot Ellen och stänger snabbt luckan. Ellen får tag i colan och vi drar iväg med en rivstart! PUCKON! tänker vi, och PUCKON tänker nog de också.
Så här i efterhand har vi ju insett att tjejen i lucka 1 antingen var tjuv eller trodde att hon förtjänade en dricks på 50 cents efter att ha tagit en så komplicerad order. Pengarna åkte i alla fall förmodligen rakt ned i hennes ficka. Hoppas att de brände ett stort hål där.
I vilket fall som helst så tror jag att vi är portade från denna snabbmatsrestaurang för all framtid. Men colan var god och kall, så det var det värt.

Moraliskt dilemma.

Under helvetesveckan åkte jag taxi. Taxikvittona lades på en snygg prydlig hög på bordet. Dom har nu städats bort. Misstänker jag. Not to be found. Anywhere!

Jag har nu ett taxikvitto från igår på lite mindre än vad jag åkt för under helvetesveckan. Kan man lämna in detta istället? Vad tror ni?

Här låg kvittot tills i måndags. Ser ni det? Näe, just det.

Även idag - LEDIG.

Det är ett bra liv.

Mail-helvetes-entourage.

Och vad kan du möjligen vilja nu, du otacksamma mail? Borttaget tömdes totalt igår. Låt mig vara!

After work och middag med goda vänner.

Champagne på jobbet vid 15
After work vid 17 
Fin middag vid 19 
Vilken trestegsrakets-dag jag hade igår. 
Lågkonja anyone?

Resume:
Igår drack jag mycket god champagne.
Igår var jag på en hysteriskt trevlig after work.
Igår åt jag, utan konkurrens, den bästa ceasarsalladen någonsin. 
Efter det åt jag en av dom bästa desserterna någonsin. 
Ceasarsalladen och desserten utspelade sig i en lyxig lägenhet i Fredhäll tillsammans med mina gamla kollegor och vänner Jenny, Sofia och Lotta. Goja pratades, saker löstes och mat åts. Hund lektes med. 

Tack, fina tjejer. För allt. 

Jag skulle ta bilder från gårkvällen...det gick sådär. Det här är vad jag kan komma upp med. 
Fiasko - jag vet.

torsdag 19 mars 2009

Ögongodis.

Ost.


En kvinna tar alltid bara en tugga, eller hur Åsa? Man vill ju inte vara matglad?

Ja men visst...15.06 började det...



Detta är ni...

En klar majoritet av reklamrelaterade folk har vi som läser. Sedan några katter bland hermelinerna. Glad att vi inte har några tärare ibland oss i alla fall. Kommentera gärna vad "annat" är för dig som fyllt i det. Om du vill. Och du som jobbar med händerna, vad gör du? Vill vi ens veta?

Ny hyperintressant enkät är uppe. Vi klarar oss inte utan att veta. Denna gång går det med flera svar...

Hur många jurister krävs det för att byta en sumplåda?

Svar: 7 st. 4 som står och hejar på och tre som om varandra försöker lösa problemen: Öppna luckan, ta ut sumplådan, slänga sumpen, stoppa tillbaka sumplådan, nollställa och stänga luckan.

Men det klart, utan manual med 45 olika paragrafer och punkter så förstår jag att det tedde sig extra komplicerat.

Iakttaget i vår matsal idag på lunchen.

Tjejmiddag.

Ikväll ska jag på tjejmiddag. Torsdagar är min favoritdag. För då har man en dag kvar till helg, det känns oftast kul att lägga någon aktivitet på torsdagar då fredagar är en dag man kan lulla på - på jobbet. Typ. Jag kommer såklart ta bilder. Som sen läggs ut här. Dock pratar vi en hel del gojja - som kommer behövas sorteras och ändras in absurdum innan den kan publiceras här. 

Skulle jag tippa...

Valår i år!

Ja, det har smugit sig in lite propaganda här på Fräsigt. Tyck vad ni vill om det och rösta på vad ni vill, men gå i alla fall och rösta.

Guldägg

Denna lilla institution av tokiga reklambyrå-människor som dunkar varandra i ryggen och är upptagna av sin inbördes beundran. 
Jag är i regel mot denna tillställning (för er som INTE jobbar med reklam så är det en tävling, med tillhörande svin-dyr gala där man tävlar om den bästa reklamen i Sverige i olika kategorier. Kan man för övrigt tävla i det?) MEN i år är vi nominerade och då, så klart, är jag för den. Om jag får dricka kopiösa mängder vin vill säga så att jag praktiskt taget är blind när jag entrar galan. Vad tror ni om det upplägget? Utomordentligt genomtänkt om ni frågar mig. Men så är jag ju Ellen också.

Helvetesmorgon

Dagen började bra. Sonen var på gott humör. Men. Sedan hände något. Mamman ville inte att barnet skulle gå med nattens kissiga blöja till dagis (den hängde typ under knäna). Det tyckte dock barnet. Strid utbröt. Slutade som vanligt i handgemäng där mamman till slut slet av blöjan. Varpå sonen attackerade soporna där blöjan låg för att återta den. Skrik i cirka en kvart. Barnet gömde sig under bordet. Mamman tog fram dammsugaren som barnet är rädd för och började köra under bordet. Barnet kröp fram och lugnade ned sig. Ny blöja på. Allt coolt. Bara det att. Mamman tyckte inte barnet skall gå i pyjamaströja till dagis. Ny strid utbröt. Slutade i handgemäng där mamman slet av tröjan. Barnet går bärsärkargång i huset. Letade igenom smutstvätten för att hitta sagda tröja. Mamman dock luttrad och har gömt den i en bokhylla. Skrik i cirka en kvart. Mamman klädde på sig ytterkläderna och körde ut vagnen. När barnet insåg att det kanske börjar lukta pyrt så blev det okej med ny tröja. Mamman valde ett par blå byxor. De var helt fel. Mamman blev galen. Barnet fann sig från skrik och hämtade nya byxor. Ok. Påklädnad av ytterkläder går problemfritt. Vi traskar mot dagis och blir vänner. Pratar om ditt och datt.
Så klart att lämningen blev åt helvete. Barnet grät och mamman grät.
Har berättat på jobbet. Kollegan utan barn tittar på mig och säger; "Men, du får ju träffa honom om några timmar igen?" Han fattar noll. Alla med barn skrattar och längtar tills han får egna.
Puh. Jag måste lära mig judo eller något. Ungen är stark som en oxe och sjövild. Men världens gulligate. Jobbigast är vetskapen om att det är mig han brås på...
Om vi hade en webkamera hemma och ni fick se, och kanske framför allt höra, undrar just hur många sekunder det skulle ta innan soc stod utanför dörren och plingade på...

Nytt helvetespåfund!

Vad fan är det här? Kapkummel?
Bara namnet gör att man vill kräkas. KAPKUMMELKAPKUMMELKAPKUMMEL!
Den får lägga sig på listan åt saker som kan dra åt helvete. Kan aldrig vara bättre än gös och sej. Tvi och gamla hundben.