Miss i planeringen eller utskällning nr 2 för dagen...

Klockan fem över fyra idag ringer dom från barn nr 2:s avdelning på dagis. "Du vet att vi stänger kl. 16.00 idag va?" 

Och ja, det vet jag men jag har glömt. Under dagen har glömt. Jag var ju på jobbet tidigt för att jag visste att jag måste hämta senast 15.45. 

Kvart över fyra hämtas barnen i alla fall. Ingen i personalen säger hej eller ens berättade om hur det varit för barnen under dagen. Jag blir bestraffad. Ett enkelt spel att läsa. Psykologi. Läran om människans beteende. Gör man fel man ska straffas. 

Jag fick så klart ångest. Men samtidigt. Man kan göra fel. Eller jag kan inte det. Jag (tror att jag) är en sol utan fläckar. Ältar. Jag står sedermera och gör sockerkakor, enligt löpande bandprincipen, för att be om ursäkt för min klantighet. Men också för att  blidka dagisfröknar och pedagoger.  Det beteendet är också lättavläst; jag lägger mig på rygg och visar buken - jag är en fjant.

Utskälld.

På lunchen gör jag lite ärenden. Sen springer jag förbi en närliggande restaurang för att handla wok. Framför mig står ett spektakel till kvinna (typ min ålder) och ska betala 200 kr för två sushi. Hon lägger fram en hundring. Sen tar hon upp en vit påse med småmynt. Ni ser rätt, mina damer och herrar. En påse. Sen börjar hon betala resterande 100 kronor i småmynt. Hon rör sig osedvanligt långsamt. Som en sengångare. Fast ännu mer långsamt. 

Nåväl. Jag betalar och får maten och går ut. Då blir jag påhoppad. Kvinnan (numera refererad som kärringelände) tycker att det är ve och skam att jag slängde fram kortet på det sätt jag gjorde (jag är nämligen nonchalant) och att jag borde veta att det finns folk som blivit av med jobbet som hon tydligen blivit antar man. Dessutom tycker kärringeländet att jag har ett överklass sätt. "Påsarna kan faktiskt ligga i väskan" deklarerar hon efter det. Jag säger till henne att hon inte verkar må bra och får lugna ner sig och sen går jag.

 

Jag fattar inget förrän nu. 5 minuter senare...jag har en Twilfitpåse och en Åhlénspåse med strumpbyxor som jag var tvungen att köpa eftersom jag slitit sönder mina. VAD FAN. IDIOT. Hur kunde jag? I lågkonjukturen och allt. Jag ska skämmas för att jag har ett jobb och för att jag inte vill frysa av mig kycklingklubborna till ben.  

Hon har förmodligen inte fattat att jag tänker konsumera mig ur lågkonjukturen.

Cest la vie

Inte en fin linje

Det är inte en fin linje mellan vad som är långtröja/tunika och som tarvar byxa, kjol eller ogenomskinliga tights och vad som är en klänning till vilken tunnstrumpor och mer grovmaskiga tights är okej. Nej det är en ganska tjock linje, sisådär en decimeter på övre låret. Minst. Men ÄNDÅ envisas både småtjejer och tanter i min ålder med att gå omkring i små tröjor och tunna strumpbyxor. WHY???
Okej, det finns något som heter "if you got it - flaunt it" men flickor, det gäller bysten och troligen i inte helt vardagliga sammanhang. Det gäller alltså inte arslet och lutten var som helst på jobbet, i skolan och på stan? Fatta?
Och okej, det finns något som heter "less is more" men det gäller på sin höjd make up och accessoarer. INTE kläderna i sig.
Get a grip! Vi är inte intresserade av att se hängbakar och kamelläpper tvärs över hela stan. Kalla mig gärna tant om ni vill, men så är det. INTE FRÄSIGT.

Namn och tokerier

www.fotoakuten.se

Nästan alltid när man ser på tv:n om tokiga människor i USA så är det en Billy-Bob, Mary-Jo eller annat liknande dubbelnamn. Nästan alltid bor dessa människor i en förort eller på någon trailerpark. Oftast i kombination. Nästan alltid är det något fuffens i görningen. Igår såg jag på tv:n om en tokig människa som kidnappade en tjej och lät henne bo i en låda under hans vattensäng. Det var, vill säga, när hon inte fick ligga i en kista i 3-4 månader och bara fick komma ut ur den 2 timmar om dagen. Han hette såklart något tokigt och bodde på en trailerpark in the middle of nowhere.

Imorse läser jag på aftonbladet. Alltså allvarligt. VAD I HELLSKOTTA ÄR DET FÖR FEL?

Läs mer här!

Nu åker ni upp på saker som kan fara åt helvete-listan. Omedelbums. Utan att passera gå.

Svarttaxi.

www.fotoakuten.se

Alltså allvarligt talat. LÄGG AV. LÄGG AV att åka svarttaxi. Gör inte det. Jag vet inte hur många gånger per månad som någon våldtas i en svarttaxi men det känns som att varenda tjej som väljer det alternativet, åker på en våldtäkt. I måndags läste jag om något sånt som hade hänt i Malmö och imorse hade det hänt igen, fast i Tyresö utanför Stockholm.  

Så åter igen, ALLVARLIGT TALAT. DONT DO THE BLACK-CAB. EVER.

Välj bort det alternativet - alltid. Oavsett om du måste gå långt innan du får en vanlig taxi.  

Allt annat är riktigt jäkla korkat.

Lite roligt.

Den här baren heter lite roligt om man tänker på vad barn nr 2 tror heter pump.

Creepy.

Kommer till jobbet och vet att jag förmodligen inte är först eftersom städerskan ska vara här idag. Mycket riktigt. Det är låst men inte larmat. Jag kommer upp på min våning. Två personers ytterkläder och väskor kan jag finna men ingen människa. Radion är på. Jag går ett varv. Ingen städerska, inga kollegor. Vart är alla? 

Vi har en råvind som tillhör vår lokal. Tror ni det kan finnas en äcklig våldsman som håller dom alla tillfångatagna? Eller har dom blivit bortrövade? Bör jag göra något? Springa upp med en kniv upp till vinden tex?