Allt gick enligt plan i lördags... Och planen var att sova. Det gick till och med så bra att jag knappt hann äta upp maten innan Ellen tog in notan.
Så från 21.30 sussades det sött i vårt rum. Jag sover så ytligt att jag konstant väcktes i det lyhörda hotellet, med kulmen 04.10 då någon började dra runt möbler på våningen ovanför.
Pratade med tjejen i receptionen om det när vi checkade ut och hon var villig att lägga en slant på spöken. Det var inte jag.
Gårdagen ägnades åt att plocka upp efter barnen, gå till parken och laga mat. Inga spännande utsvävningar whatsoever.
Eller jag fick ju svar av rektorn igår. Hennes förklaring till varför det måste vara sovmorgon på måndagar var att tidigare hade de planeringsmöten på tisdag eftermiddag och det var så dumt för då kunde de ju bara planera fyra dagar, inte fem... Eh... Jao! Så är det ju. För ingen kan ju ana att där bortom helgen döljer sig en måndag vars verksamhet också skall planeras. Nej, måndagar gör ju som de vill. Ibland finns de där, ibland är de bara borta! Eller vaddå?
Och. Jag skulle vara tacksam. Andra skolor har sovmorgon till kl 10.
Och. Om mitt barn inte var trygg med de vuxna som hade hand om verksamheten när det var sovmorgon kunde jag ju kontakta dem för att ordna bekantningstillfällen.
Och. Inskolningen i augusti var tydligen perfekt. Jag tyckte fel.
Ja men då så! Då känns allt bättre nu.
Eller vi kan säga att hon hade ett svar i sin inbox inom tre minuter. Som inte var trevligare än det första.
Gäsp. Sedan ridå.
