onsdag 31 augusti 2011

Tar det aldrig sluuuut?

Ni vet det här loppet på lördag? I morse var det sjukt lätt att hoppa ur sängen för det första jag gjorde var att läsa detta mail och skratta ursinnigt högt!



Familjen behöver inte oroa sig över att fånga detta speciella ögonblick! Så himla bra! Annars så har jag ju noterat en tilltagande grad av nervositet från bebisen kring just detta. Han är väldigt mån om mina speciella ögonblick ska ni veta. Så till vida mina speciella ögonblick består av 110% fokus på honom och hans behov förstås. Att jag springer omkring på stan i tajts skiter han nog fullständigt i.
Tack också för tipset att springa runt och le och brösta upp mig som en annan dårpippi! Ska fokusera fullständigt på det. När jag inte hänger i diverse vätske- och banankontroller förstås. Det är ju första prio. Själva löpningen får vi väl se hur det blir med... Det verkar inte vara det man är där för att göra.
Känns som hela det här spektaklet är en långsamt krypande alkergichock!!

Spenaten.

Det här inlägget är till Spenaten. Bara.

Bildkavalkad

Jag tar det här med vänskap på stort allvar... Att vara någons vän för med sig så mycket gott... Och även vissa skyldigheter. Som det här med födelsedagar.
Tänk dig att du har en vän, och denna vän råkar vara något år äldre än du. Inte många men exakt så där tillräckligt många att de just idag är särdeles viktiga. Just idag fyller denna vän jämnt. Och jag är inte den som är den (jag är ju dens kompis) och outar en dams ålder, men det är en jämn siffra mellan 39 och 41.
I alla fall, då är det väl min förbannade skyldighet som vän att fira denna vän på min blogg?
Eller hur?
Ja, och hur gör man det bättre än med En kavalkad bilder?
Moahahahaaaa...



Partners in crime 1989... Min ursäkt är att jag är 16...



Fräsch som en nyponros. Persikohy och hela biddevitten! Grymt sotis!



Du har en hormonstinn yngling flåsande vid ditt öra men av hänsyn till våra mer känsliga läsare klippte jag bort honom...






Bad to the bone...



Hur i helvete tänkte vi?



Titta! Jag är ett segel!



Okulärbesiktning av sköldis!

Som ni ser har jag valt att hänga ut mig själv också lite så det ska jämna ut sig lite, även om det är eeeeevigheter tills jag fyller jämnt. Men för att så att säga even the score ytterligare bjuder jag på en riktig läckerbit!

Jag ber er. Säg för fan inget om mitt hår. Det var 1989-90 och liksom man såg ut som ovan då. Däremot är det helt jäkla fritt fram att trasha shortsen nedan! Whaaaaaaat??!!



Stort grattis och en jättekram på din dag Helena!!

Jag har glömt hur man kommer upp ur sängen.

Fasiken vad trött. Hur var det nu man kom upp ur sängen nu igen? Var det först höger benet över kanten? Eller var det armarna? Huvudet?


- I min lilla värld av blommor// Ellen