måndag 31 januari 2011

2 mil var målet. 1,5 sprang jag.

Det som gör att jag kroknar är 1) uttjatad löparmusik och 2) tristessen...annars var jag stark idag. Hade det gått ett Maraton idag så hade jag nog sprungit bra.
Det var inget Maraton idag dock. Så nu sitter jag hemma och smaskar hemmagjord thaisoppa och ostmacka.


Och näe, jag borde inte äta kolhydrater och näe jag borde inte äta så sent. Och ja, jag skiter i det.

- I min lilla värld av blommor, kolhydrater, champagne,ost och godis ;)// Ellen

Slå till?

Det haglar in högt och lågt på min privatmail. Tydligen har jag en penis. Som jag vill förstora. Något som har gått mig helt förbi.


- I min lilla värld av blommor//Ellen

Jaha. Ja men då så.




- I min lilla värld av blommor//Ellen




Helt i chock!

Plötsligt slutar jorden snurra, hela livet stannar av. Jag vill bara lägga mig på soffan och gråta resten av dagen. Men det går ju inte. Då skickar ju snickarna in mig på hispan!
Pratade med en gammal vän precis, vi har inte hörts sedan tidigt i våras tror jag. Och så berättar hon att hennes man, som jag så klart också känner gick bort den 4 januari. Vad i helvete! Han skulle fylla 37 i januari.
Visar sig att han blivit diagnosticerad med en aggressiv hjärntumör i augusti. Och de som fick sitt tredje barn i början av oktober. De övriga två fyller 6 och 8. Helt galet fruktansvärt!
Jag läste på Facebook när det hände men hon skrev så dåligt på engelska att jag fattade det som det var farfar som gått ur tiden och sådant händer ju. Men så var det inte.
Hon sa att hon lämnar barnen på skola och dagis och så åker hon hem och gråter tills hon ska hämta igen. I don't blame her!
Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle vara om jag blev ensam med barnen. Katastrof!
På fredag blir det lunch så då kan jag ju kasta lite ljus på situationen från min kant - jag och brorsan var 6 och 8 när mamma gick bort.
Fy fan! Idag går vi alla hem och är snälla mot de eventuella partners eller vänner vi kan ha där hemma!

Så det så, sa Anna

Man är inte som förr...

ÅÅÅÅÅåååååååhhhhhh, vilken seg helg det varit. Hur sjukt galet trött som helst i lördags. Fy donk! Inte bakis i bemärkelsen illamående eller ont i huvudet eller så, bara sjukt seg och trött. Tant är väl inte ute i svängen på samma sätt som förr längre kan tänkas. Och så klart mitt braiga beslut att dra hem vilket resulterade i 2 timmars sömn den natten kan ju ha haft rätt mycket med saken att göra.
Var i alla fall inte i stånd till mycket på hela lördagen, men vid pass 20.30 kände jag mig i alla fall ungefär som vanligt. Så då spöade Ellen och jag killarna i På Spåret, det har hon ju inte nämnt. Men det är ju viktigt att vi vann. Stort.
Igår skulle vi till ishallen och åka grillor men så kom vi på att det ju bara vara att skotta upp lite på sjön och åka där så då blev det så istället.
Jag åkte inte eftersom min fot fortfarande är blodig och blå. Men den höll för 45 minuter på crosstrainern idag på förmiddagen i alla fall!
Nu sitter jag och byter mailadress på alla möjliga ställen jag kan komma på eftersom jag ju slutar idag.
Städaren är här. Hurra!
Och jag har nästan sovit gott i natt. Hurra! Måndag och jag är nästan människa igen efter fredagen. Bra där.

Kök eller inte?

Idag skulle köket komma levererat. Men nu ringde gubben och undrade var hans pengar var. Jaaa, du, sa jag. Du skulle ju återkomma med slutsumman.
Jaha, sa han. Och levererade slutsumman. Men jag kan inte skicka något kök förrän jag fått pengarna.
Eh, om man lovat att skicka köket en viss dag och vi lovat att betala när vi fått slutsumman så kan det ju knappast bli vårt fel och något som vi skall lida för? Galen gubbe. Jag skickade honom vidare till maken så får de bråka ut som saken.
I och för sig är det inte klart i köket så det gör väl inget om det dröjer någon dag, men å andra sidan så tycker jag man skall stå för vad man säger.
Min chef kommer inte bli glad, sa han. Näe, men det är ju inte min sak. Och dessutom kanske det är dags att du får sota för din klantighet kan jag tycka. Bättre att du och chefen gör upp om det än du och kunderna. Så tycker jag. Men inte han.
Återstår att se vad han och maken har sagt.

Lazy monday.

Det är en skön långsam morgon. Planen var att jag skulle ta bilen till jobbet eftersom jag 1) har supermycket grejer med mig, 2) ska träna efter jobbet och 3) borde hämta våra nykemade mattor.

Men när jag susade förbi infartsparkeringen insåg jag att jag hade chansen att norpa den sista parkeringsplatsen. Och jag kunde inte motstå frestelsen.


Så här sitter jag. På ryggen har jag min dator. I knät har jag min vanliga väska, min träningsväska, 2 kassar med saker till jobbet och en påse skräp...som jag glömde slänga. Brilliant. Vilken packåsna som helst skulle vara avundsjuk.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

söndag 30 januari 2011

Söndagsfluff.

Igår hade vi familjen Trygg in da house. Anna hade en släng av dagen innan så jag drack skumpa för oss båda. "Bevakar våra intressen", gentemot våra män, så att säga.
Idag har våra vänners son födelsedagskalas, så jag körde dit Lilla, eftersom Stora fått feber. Jag själv passade på att dra till gymmet för att springa lite. Det gick åt helvete eftersom alla (6!) löpmaskiner var upptagna.


Så nu sitter jag på en cykel och harvar i 45 minuter till och sen hämtar jag Lilla på kalaset. Bra upplägg för en söndag. Lagom.

Och. Tadaaa! Nu vart ett löpbandet ledigt. Deluxe! Då kör vi!!!



- I min lilla värld av blommor// Ellen

lördag 29 januari 2011

True.

Very true!

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Tuffsig.

Här ligger jag och ugglar.


I Lillas säng. Och jag orkar inget. Jag tänkte träna men har släppt den tanken helt nu. Jag fortsätter helt enkelt att ligga här och längta efter familjen Anna, som kommer hit på middag idag. För första gången på tusen år har jag ingen aning om vad vi ska äta för; för första gången på tusen år gör mr Alm allting. Det ska bli en ära.
Tror jag.

- I min lilla värld av blommor//Ellen

Hängskinn

Den här bizarra dinosaurien är min sargade fot. En klack som skar upp. Inte sjysst.



Så det så, sa Anna

Trött

Har ett rum på Rica Talk hotell och ändå sitter jag i en taxi på väg hem. Det är ju såååå skönt att vakna hemma, även om det varit obeskrivligt skönt att somna borta.
Även om jag vet att barnen är på g om tre timmar. Det ingår i konceptet.


Så det så, sa Anna

Men vad fan!

Jag är rejält stämplad med två blödande köttsår på vänster fot. Kul när andra blir fulla. Not!


Så det så, sa Anna

fredag 28 januari 2011

Dagens outfit

På begäran:



Så det så, sa Anna

Monopol

1050 pers spelar monopol om provisionsintäkter och inte att bygga hus. Det lag som leder MÅSTE ha på sig guldhattar och ett lag har hamnat i finkan och måste ha randiga fängelsesmäckar. Kul! Mitt lag går det rätt dåligt för. Guldhattarna har fått lyxfika, vi har inte fått något!









Så det så, sa Anna

Flytthärva.

Vi byter lokaler på jobbet. Idag har vi ingen mailserver eller internet. Idag är det hard work som gäller.


På måndag morgon går jag till nya fina lokaler. Oerhört fluffigt.


- I min lilla värld av blommor// Ellen

Location, location, location

Så brukar det ju heta, och en bra devis när det gäller fastighetsaffärer. Men frågar man folk/kunder så är det bara pris som gäller. Bra pris är det man bryr sig om. Bra det - köp inte mer än du har råd med. Men vad fan, köp inte vad skit som helst bara för att det är billigt!


Så det så, sa Anna

Konferensstart

Okej, programmet har börjat rulla!



Nu ska man bara orka sig igenom konfrerensen på väg mot spandexen.
Men det är kul, första gången som jag kommer helt som gäst till kickoffen. Annars brukar jag ha ett uppdrag eller åtminstone vara inblandad i upplägg och så. Idag har jag ingen aning om vad som ska hända och so far är det mycket bättre än att redan veta!

Återkommer!

Så det så, sa Anna

torsdag 27 januari 2011

Gravid?

Hell no. Men gravidmjukisbyxor från Polarn och Pyret är ju helt fantastiskt. Det var faktiskt min gravida kompis som rekommenderade dem till mig för att hon köpt dem och dom kändes så mycket "Ellen".


Och dom är så sköna så jag dör och jag viker helt enkelt ner resåren till magen, över höften. Köpköpköpköp!


- I min lilla värld av blommor// Ellen

onsdag 26 januari 2011

Singelmamman.

Ameh. När blev du följare hos oss? Välkommen sååååååå mycket. Hur kan vi ha missat det?Återigen, du är mer än välkommen. Såklart.


Så var det slut

Jag kommer inte att gå tillbaka till mitt "gamla" jobb alls. Jobbar fram till 31 januari bara och under den tiden har jag semester för inskolning. Sedan går jag ledig en stund fram till jag börjar nya jobbet. Hon som varit min vikarie under föräldraledigheten och som gått vidare till en annan tjänst på annan avdelning valde att gå tillbaka. Så klart! Mitt jobb är ju det enda vettiga! Närå, men det är ett bra jobb! Så hon är ju redan inkörd på allt och då är det ingen mening med att jag sitter av tiden på jobbet. Nöjd så!
Vi har kickoff på jobbet på fredag, det blir mitt sista framträdande som anställd. Inte för att jag skall framträda men jag skall väl partaja lite kan jag tänka. Om jag inte är magsjuk vill säga. Dang!
Det skall vara discofever i alla fall. Temat är Studio 54. Min stass går i Grease-stil, ni vet när hon struttar runt i spandex på slutet. Fenomenalt!

Så det så, sa Anna

Den som väntar på något gott...

...sitter inte här!
Kl 5 i morse började bebisen kräkas. Blev inte så mycket så vi höll tummarna att det bara var den otuggade ananasen som ville ut. Men gröten kom upp i morse...
Så nu tvättar jag händerna och spritar hela mig och hela huset en gång var femte minut känns det som. Inte för att han kräkts mer utan för att jag själv har värsta kräkfobin. Vill inte bli sjuk! Hatar kräks!
I jämförelse med att bara sitta och vänta på magsjukan så var lunchen i förrgår, som smakade bajs, väldigt angenäm. Helt klart! Då hade rörmokaren tagit bort locket från avloppet i källaren och lät det ligga av till eftermiddagen. Numera har vi kylskåpet i samma rum och när jag åt yoghurt och flingor till lunch så smakade allt precis som det luktade. Bajs, bajs, bajs. Men som sagt, det var ju helt fantastiskt angenämt.

Så det så, sa Anna

Färdig för idag!

Och klar för att möta dagen.


Idag blev det 6 km joggning och sen 40 minuter rygg och armar med tunga vikter. Den här veckan har jag ingen PT pga lyckliga(!) omständigheter och då får jag helt enkelt ha ansvaret själv.

Till Anonym i kommentarerna på inlägget nedan:
Jag märker skillnad. Jag har innan-bilder. Och jag tar några bilder då och då. Men inget jag lägger upp här, tror jag. Det jag märker det hela mest på är att jag är stark som en björn, har aldrig ont i ryggen längre, har en bål som står pall för det mesta och jag har en fantastisk uthållighet. Rent fysiskt och utseendemässigt så har jag byggt större muskler överallt. Jag har mindre kroppsfett (hade lågt redan när jag startade) och jag har tappat centimeter. Men det är inte därför jag tränar. Jag vill vara stark. Och jag blir oerhört peppad av att min fysiska ålder sänks (jag började på 23 år i fysisk ålder för sex månader sen, och min faktiska ålder är 37). Typ så. Bara så. ;)


Råstyrka och muskler på tillväxt.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Rise and shine!

Vart ska man vara...
om inte på gymmet.





Och jo. Det finns stunder då jag funderar över vad som är fel på mig och min duracelleffekt.

Förmodligen det mesta. Känns okej ändå.
God morgon!

- I min lilla värld av blommor// Ellen

tisdag 25 januari 2011

Kvällsnöje.

Det badas. Varje kväll. Omochomochomigen.



Leksaker yr omkring... Varje kväll. Omochomochomigen.


Mormor har också idag hjälpt Stora med lapp på dörren. Han sa vad det skulle stå. Mormor skrev.


Jag förstår bara inte vad som förväntas...
Jag fattar att det är tillträde förbjudet. Vem det angår är dock oklart.

- I min oerhört glamouriga (som ni märker) lilla värld av blommor// Ellen

Om att jobba på reklambyrå.

Ibland rensas det i inspelnings/fotograferings/material-förrådet. Hittills har jag raffsat åt mig några neckstraps (till barnen) och dessa (inte tidningen då):


Jag tänker att jag pular ner några av min miljontals stenar och snäckor som jag plockat på semestrar och sen värmeljus. Tadaaa. Deluxe.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Right back at...me...or you!

Jag sitter bredvid en tjej på bussen. Jag märker att hon bloggar från samma app som jag gör.
Nyfiken i en strut så sneglar jag på hennes påbörjade inlägg...

"Fan fan fan. Den brunaste tjejen i vinterSverige, satte sig precis bredvid mig. Fan fan fan. Det får mig att se ut som ett lik".

Sen vänder hon telefonen lite mer mot fönstret för att hon förmodligen tycker att jag ser lite för mycket.
Mmm...
Det hon missat är att jag är en fullfjädrad tjyv-bloggare och tjyv-fotograf. Jag ser i fönstret att hon fotat mig i smyg. Så.



Right back at you darling. Och jag är ledsen för klumphanden som du råkade få.

Och. Jag är så långt ifrån brunast i vinter-Sverige man kan komma. Men jag tar det som en komplimang och när det gäller smygbloggande...då har du mött dina överkvinnor i mig och Anna.

Nu frukost med min vän, tillika förra arbetskamrat/ständige frukostdate, Niklas. Jag längtar.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

måndag 24 januari 2011

Geggigt?

Det här är rutan på bussen. Mmm...
Stockholm visar inte upp sin bästa sida idag då, kan man säga.


Nu har jag iaf dragit 1,1 mil intervaller och bränt 702 kalorier. Om jag är hungrig?
Som ett jäkla monster. Tur att jag arbetar på ett ställe med lyxfrukost varje morgon. Not so much luck, för företaget att jag jobbar där nu. Frukostbudget lär skjuta i höjden. Det krävs nämligen en hel del för att hålla igång en Ellen.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Ja. Javisst. Sinnessjuk.

Då kör vi en mil eller en och en halv.


Nä. Det är inget normalt med mig. Alls. Ingen måttfullhet, ingen sans. Ingen balans. Never was. Never will.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

lördag 22 januari 2011

Oxå middag

Några vänner har förbarmat sig över oss och det faktum att vi inte har kök. Är nu på väg med tåg därifrån. God mat och trevligt sällskap - vad med kan man begära?
Barnet är trött och börjar lacka ur men vi hinner precis hem innan det går överstyr. Sällskapets barn och han kommer väldigt bra överens men sådant sätts ju alltid på prov någon timme efter ordinarie läggdags. Men som vanligt har de skött sig.
I andra änden av vagnen sitter ett gäng lätt bestrukna ynglingar. Extremt högljudda, svärande och smått otrevliga. Var för sig ser de ut som varsin svärmorsdröm men ni vet ju hur grabbar i grupp är. Suck. Är det så familjens framtid ser ut? Puh!
Bebisen verkar ha åkt på en febertopp men ligger vaken i vagnen. Passar oss ganska bra då han somnade vid 18.
I vilket fall som helst är det såååå trevligt att bli bortbjuden. Börjar dock samla på oss en liten hög av bjudningar vi måste stå för när köket är klart!


Så det så, sa Anna

Middagsfest.

Jag är hemma hos pappa. Vi har en inhyrd kock, Anders Levén.

Vilken praktkarl. Å det grövsta. Jag fnular just nu på om han ska adoptera mig eller jag honom.






Pappa och Anders.


- I min lilla värld av blommor// Ellen

fredag 21 januari 2011

Lite rörigt

Nu börjar köket snart vara färdigrivet. Ser ut som skit, samtidigt som man ser hur bra det kommer att bli nu när vi öppnat upp lite. Skrattade åt ena snickaren i morse för han var helt täckt i damm när jag mötte honom ute:
Fan, sade han, huset är så jävla välbyggt! Om det bara var ett fuskbygge så hade det ju gått enkelt att plocka isär!
Ja, sade jag, det får väl ni stå för nu då!
Hoppas bara att han inte tar mig på orden. I vilket fall som helst så börjar jag nu ställas inför en massa val. Vilka lampor skall jag ha, var vill jag ha dem och hur skall vi göra här och vad skall det vara där.... Åååååååh! Och det som jag har burit i huvudet finns tydligen inte i verkligheten. Men jag surfar och gluttar och väljer och så småningom skall det väl bli något.
Så klart också så är den vägg vi valt att riva den vägg som matat upp all el i övervåningen så det är en del dra om jobb för elektrikern. Minst sagt. Och så passar jag ju på att hysta över en massa grejs på honom. Som till exempel att dra om elen i den där lampan som elhandlaren här lokalt vägrade ta på sig. Och byta dimmers i hela huset. Och sådant. Sådant är ju himla skönt att bli av med.
VVS:aren kommer på måndag för att flytta golvbrunnar och dra rör till min nya tvättstuga och sådant. Men efter det kanske de kan börja bygga upp? Törs man hoppas?

Dagens utsikt från mitt skrivbord.

Vindsvåningsfönster. Det är mitt i en vecka till. Sen flyttas det till nya lokaler minsann.


- I min lilla värld av blommor// Ellen

Hårfest och fobier.

Jag är en kräsen person. Och jag har bacillskräck. Och jag oroar mig ofta för att folk tycker att jag är ofräsch eftersom jag har löjligt svårt för dålig hygien, själv. Jag fattar ju att jag rimligen inte kan vara en snuskhummer. Jag badar nästan 2 gånger om dan. Gör jag inte det så badar jag en gång och duschar en gång. På så vis är jag oklanderlig. Men. Ändå.
Och.
Bacillskräck och fobier samsas sida vid sida i mitt liv.
Jag dricker tex bara ur glas, på restauranger som jag vet är bra. Typ Gondolen-restauranger. Aldrig på den lokala pizzerian eller det "vanliga" lunchhaket. Aldrig. Inte. Never. Inteinteinte. Och måste jag så kväljer jag spyor. och tänker på snor (sjukt men sant).
En annan stor grej är hår.

Lukten av smutsigt hår gör mig svimfärdig. Det är också en anledning till att jag inte går på badhus.
På badhus kan jag spåra och ställa till en scen. Allt hår i golvbrunnar, vid bassängen, i bassängen - får mig att freaka.
Gym likadant. Fast. På mitt gym är det så fint och jag har duschat där flertalet gånger utan problem. Det känns som hemma.

Nyckelordet här är: Har. I onsdags hittade jag detta på golvet. På gymmet.



Och vips. Mitt gym är för alltid besudlat. Det finns ingen återvändo. Allt är förstört.

Har ni några fobier eller störda problem som jag har?


P.S. Jag hugger oxå hellre av mig högra armen än att gå på en offentlig toalett. Nöden har garanterat en lag.

- I min lilla värld av blommor// Ellen


Location:Värmdöleden,Nacka,Sverige

Morgonen i siffror.

Antal gånger snoozning: 1 (en enda lång gång).

Antal gånger det blev jääääkligt bråttom: 1 (en enda lång gång).

Barn som vart övertända direkt: (båda) 2.

Antal barn som 2 övertända barn känns som klockan 6 på morgonen: 100. Cirka.

Antal blusar strukna: 1

Antal blusar använda som fotboll av 100 barn (ca) efter strykning: 1.

Antal skrynklig blus på mig: 1 (sedermera).

Antal bussar det känns som att jag kör just nu: 1.



Nästa steg är att släppa på två personer till. Då hamnar jag hopklämd, i chaufförens knä.

I bästa fall.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

torsdag 20 januari 2011

Tåget i retur från Köping.




Det gick ju bra med pitchen. Riktigt bra tom. Men efter att ha gått upp halv fem och sovit i snitt tre timmar senaste nätterna, är jag nu på gränsen till utmattning. Det har visat sig i ungefär en miljon flamsattacker. Tur att mina kollegor har samma status.


I övrigt är det här till salu i Köping.
Kanske ska jag slå till? 1,5 miljon för detta. Dock väntar en tremiljonerfemhundraarton kronorsrenovering.
Mmm...

Nu hem och sova (läs: springa efter barn och skrika nejochnejochnej tills jag kräks på ordet nej och min egen röst)

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Bryta huvudet?

Läser i dagens DN att det halkas en massa och att många bryter kroppsdelar, vilket ju aldrig är särskilt roligt. Särskilt utsatta är händer och handleder. Inte så konstigt kanske. Bredvid artikeln finns en ruta med "Guide: Så här skyddar du dig". En av punkterna är: "Akta händerna. Händerna är extra utsatta när du halkar" eller något liknande. OOOOOOOkej. Det klart att jag skyddar mig från handledsbrott genom att akta händerna om jag halkar. Men om jag inte tar emot mig alls kanske jag bryter nacken eller spräcker skallen. Är det bättre? Att uppmana folk att inte ta emot sig när de halkar verkar jättekonstigt. Om man tittar på barnen så slår de sig ju mindre efter att de lär sig att ta emot sig med händerna när de ramlar.
Har man gjort någon studie på detta? Jag menar så att det finns någon empiri bakom rådet? Är det så att man inte slår sig alls när man låter bli att ta emot sig med händerna?
Och, dessutom. Rådet skyddar en ju inte direkt från att halka... Vilket jag trodde var meningen med guiden.

BF

Har prommat en timme. Nu återstår en halvtimme tills jag ska hämta bebisen. Då fick det bli en smoothie på Stationshuset. Och en lunchmacka för att motivera kortköpet. Har ju aldrig några kontanter...
Bebisen sa inte ett knäpp när jag gick så han verkar hur cool som helst. Skönt!
I morgon ska han få stanna på lunch vilket ju är superbra. Men de ger sig en riktig utmaning; på menyn står makrill... Känns lagom dagisaktigt. Bra att de får all sorts mat. Dåligt att hans första försök ska bli något utöver det vanliga. Jag har svårt för fisk själv så det är lite begränsat utbud hemma om man säger så.
Lax, torsk, sjötunga och rödtunga är ju typ det som bjuds. Med massor av sås. Nåväl, jag blir glad om det går bra. Fisk är nyttigt.
Helt sjukt skönt i alla fall med 1,5 timme barnfritt!



Så det så, sa Anna

Det är lite mulligt på Centralen.

Förutom montern som byggs upp precis framför mig så är ju Centralstationen jättefin.


Det är ju inte Grand Central och Stockholm är inte New york, men ändå.


- I min lilla värld av blommor// Ellen

Oglamouren med att jobba på reklambyrå.

Jag gick upp halv fem. Jag har ett tåg (kör SJ ens tåg längre?) som ska ta mig bort från storstan till en mindre stad, nämligen Köping.


Vi har en pitch där. Jag har halva dragningen själv...fjärde dan på nya jobbet. Det ni.


Det är vad jag kallar mastigt. Tur att jag har jobbat på det här jobbet tidigare. Så jag har en hum...

Så. Mot Centralen. Mamma kör. Värsta bästa taxin.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

onsdag 19 januari 2011

Kvällen fortskrider

Det bidde en flaska Cote Rotie och nu är det en Bonnaire från 1996. Så jäkla god trots att det är en Blanc de blancs. Eller blaaaa dö blaaaa som det heter.
Ett barn sjukt innebär att jag myst med mina glas i soffan och maken har skött marken. Precis som sig bör. Synd om barnet men det funkar bra för mig.
Presenten från maken blev ett avsevärt bidrag till klädesshopping inför nytt jobb. Helt perfekt!
Nu: Lösgodis!



Så det så, sa Anna

Födelsedagssvid


Dagen till ära så sunkar jag runt i röda strumpor och smutsiga jeans! Och inte fan har jag bäddat heller!
Två buketter blomster har jag fått. Inget från maken än. Jo, en sång 06.45 förstås.
Och dagen till ära kom snickarna innan vi ens stigit upp så ena kom och frågade efter vindsnyckeln när vi fortfarande låg i sängen! Upp i trosor och linne och visa honom runt. Fräääääääsigt. Det är så man vill börja sin 38-årsdag. Med fokus på gropiga lår och bh-lös övre del..... Mmmmmm kände mig som en hot mama. Not.

26:e dag Henrik

Vi missade 20: dag Knut helt uppenbarligen. Det var jag som inte riktigt hängde med. Men idag är det Henrik och det har gått bara 6 dagar extra och julen är nu officiellt utkastad även härifrån. Lite mer vårfeeling i upplägget.

Födelsedagsbarn här på bloggen. Och det är inte jag.

Congrats finaste älskade Annapanna.

- I min lilla värld av blommor



tisdag 18 januari 2011

Platthelvete.

Alltså; allvarligt talat. Finns det någon av er läsare, till exempel en Stockholmare-som ofta exponeras för detta spektakel, som tycker att det finns något som helst rätt med Sergels Torg? Och varför står det typ tusen barn där, i åldrarna 10 år och uppåt, och hänger med kreti, pleti, knarkare, galningar och annat galet folk?! Varför, varför, varför?



Väck med stället. Bort. Blä. Eller. Sanera, mjuka upp, städa, fixa, kör iväg och gör om gör rätt. Ångest. Och då pratar vi inte ångest utan ÅNGEST.

Annars. En mötesintensiv dag och mycket kärlek i luften. När det gäller jobb så är jag verkligen hemma. Jag har tusen och en fina kollegor.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

Hur jag har det på mitt nya jobb?

Fantastisk. Så här ser en del av mitt skrivbord ut nu:


Blommorna och ljuset fick jag igår på min först dag här. Varje morgon serveras en frukost av rang.
Så medan jag sorterar mailen så äter jag frukost, dricker te och njuter.

Igår tränade jag också med PT. Hell vilket djävulusiskt pass. Först intervallcykling i 20 min följt av 20 minuter löpning i 4% lutning. Baklänges. Och. Efter det följde 25 minuter av ben och magträning i träningsmaskiner. Det hela var jättejättejättejobbigt. Jätte. Men.
Jag är stark som en björn nu.
Och det är märkligt; för när min tränare säger att jag, by far, är hennes starkaste kvinnligaste kund någonsin. Och att intervallerna jag kör, är på samma nivåer som hon och hennes kollegor kör med dom bästa av vältränade killar...
Ja då orkar jag ännu mer. Fastän jag är totalt slut.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

måndag 17 januari 2011

På väg...

Då var det officiellt! Jag har sagt upp mig. Skedde redan i tisdags men chefen har varit bortrest så hon har inte haft tillfälle att berätta förrän idag. Börjar på nytt jobb senast i april. Skall bli konsult igen och det skall bli sjukt kul! Har länge behövt lite mer utmaning och motivation och det hoppas jag få nu.
Men det blir en udda känsla att ta över mitt gamla jobb nu i 2,5 månader och sedan lämna igen. Hinner precis haja vad jag sysslar med när jag skall sluta. Uppsidan är väl att jag kanske inte måste dra så mycket i de största och längsta projekten, det är ju knappast någon idé.

Men det är vemodigt att vara på väg att sluta. Det är en bra arbetsplats jag har med härliga kollegor och ändå kul arbetsuppgifter. Men man måste gå vidare ibland oxå...

Mitt kök

...består nu av ett skötbord i hobbyrummet och en micro i vardagsrummet. Har jag tur ska jag få en kokplatta också. Lovely!



Så det så, sa Anna

På väg till nytt jobb...

Men.
Nuevo Estockolmo - vad är det för jäkla väder som bjuds på?
Que?


Den klär inte alls min solbränna. Eller så är det just det den gör.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

lördag 15 januari 2011

Om att komma hem

fyra pers och ingen tvättmaskin...





- I min lilla värld av blommor// Ellen

Honey. Im home!

Javisst. Två veckor i solen på all inclusive satte normen för mitt fortsatta liv; glad, matglad, utvilad och lite färg på kinden.
Hur det har varit? Så jäkla bra. Jag har haft tighta vätskekontroller.


Jag har sprungit milen 3 gånger,


Ätit glass, ätit mat, ätit mera mat, ätit mera glass och druckit pina colada. Jag har hängt på gymmet


fyra gånger, trot eller ej. Varav två gånger med en holländsk pt. Jag har konstaterat att


9.37 får det gärna vara...


22 grader oftare.
Jag har läst slut en hel bok...





och pga pina coladas varit härligt suddig nån gång.


Att resa med Stora, snart sju och Lilla snart 5,5 år har varit 85% perfekt och 15% tjaffs. För ett år sen var det tvärtom. Nu; (nästan) löjligt enkelt.



Och för två tim sen landade jag och nu ska det badas med lite brunare ben, lite varmare om hjärtat.


Hur mår ni?

- I min lilla värld av blommor// Ellen