måndag 31 januari 2011

Helt i chock!

Plötsligt slutar jorden snurra, hela livet stannar av. Jag vill bara lägga mig på soffan och gråta resten av dagen. Men det går ju inte. Då skickar ju snickarna in mig på hispan!
Pratade med en gammal vän precis, vi har inte hörts sedan tidigt i våras tror jag. Och så berättar hon att hennes man, som jag så klart också känner gick bort den 4 januari. Vad i helvete! Han skulle fylla 37 i januari.
Visar sig att han blivit diagnosticerad med en aggressiv hjärntumör i augusti. Och de som fick sitt tredje barn i början av oktober. De övriga två fyller 6 och 8. Helt galet fruktansvärt!
Jag läste på Facebook när det hände men hon skrev så dåligt på engelska att jag fattade det som det var farfar som gått ur tiden och sådant händer ju. Men så var det inte.
Hon sa att hon lämnar barnen på skola och dagis och så åker hon hem och gråter tills hon ska hämta igen. I don't blame her!
Jag kan inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle vara om jag blev ensam med barnen. Katastrof!
På fredag blir det lunch så då kan jag ju kasta lite ljus på situationen från min kant - jag och brorsan var 6 och 8 när mamma gick bort.
Fy fan! Idag går vi alla hem och är snälla mot de eventuella partners eller vänner vi kan ha där hemma!

Så det så, sa Anna

3 kommentarer:

Fräsigt! sa...

Åh. Jag orkar inte. Stackars dig, stackars henne. Fan vad tragiskt. Sånt som inte får hända händer. Puh.
KRAM/Ellen

Sus sa...

=(

Chrissan sa...

Verkligheten är grym....