Lördag morgon!

Patetisk frukost. Hård bröd med ostskiva. 

Egentligen är det eftermiddag för mig. Barn 1 tyckte att 5.06 var en bra tid att gå upp på så det är ett faktum att klockan nu är 5 timmar senare och jag borde ätit både lunch och mellanmål. Jag firar detta med att äntligen äta frukost. 

I natt har också båda barnen skrikit om varandra. Mardrömmar och lite sjukpsykoser typ. Mamman i familjen på väg att ge upp. Jag menar. När är nog, nog?

Det blir lixom för mycket ibland. Och när ibland inte är ibland utan alltid och jämt. Ja, då får man kanske helt enkelt skylla sig själv. Kanske.

Nu ska jag förbereda för barn 1:s kalas. Han fyller 5 på måndag. FEM. Vad hände med dom fem åren. Nu är han helt plötsligt så stor och vill läsa en bok i sitt rum själv eller göra egna små övningar. Det börjar med kalas på ett närliggande lekland och avslutas med farmor och mormor och lite sånt kollijock med middag på kvällen.