onsdag 26 november 2008

Men säg den lycka som varar för evigt...

När vi skulle av bussen var det en tant som armbågade sig fram - så till den milde grad att hon välte en unge på typ 4-5 år som höll på att störta ner för trappan i bussen. Jag (moder Teresa-Ellen) fick tag i ungens luva (som satt på jackan) och fräste i samma veva till tanten: Men vad fan håller du på med. Du är ju inte klok! Då puttar hon mig. HON PUTTAR MIG! Jag puttar tillbaks lite hårdare och hon puttar igen. Då slänger jag ur mig det som ligger längst fram i min, aldrig sinande, lilla kö av osagda saker som ligger i min mun; nämligen SLAMPA!

Sen tystnad. Säkert inte mer än 5 sekunder men det kändes som länge, länge! Tyst tyst tyst. Plötsligt stampar hon i marken hårt, som en jäkla häst och sen vänder hon sig om och går. Där står jag, barnet och mamman och en halvcirkel med människor. 

Wild wild Slussen!

2 kommentarer:

Hugo sa...

Herregud vilken start på dagen! Skulle bra gärna vilja veta vad som ligger näst på kö i den mun ;)

Linford sa...

Haha och frågan hur nästa möte med SLAMPAN på bussen blir ??