Om att aldrig ta upp liftare...

När jag tog den här bilden var jag på väg att hämta barn. Brevid mig sitter en kvinna (runt 70 år) som jag precis har plockat upp (vågade dock inte ta kort på henne - ja jag, vet. Vart är den edgy me?). Hon stod vid vägkanten, kanske 200 meter från där vi bor och viftade med tummen. Så jag stannade. Helt instinktivt. Jag som är mest emot att ta upp liftare av någon. Men det var så kallt...

Följande utspelar sig:

Kvinnan: Det var på tiden.

Jag: Va? Har du väntat på mig?

Kvinnan: Tala högre. Kan du köra mig till centrum och om det är ett prolem så kan du köra mig till Gamla Värmdövägen.

Jag: Jag kan släppa dig i centrum. Inga problem. Missade du bussen?

Kvinnan: Tala högre. Näe jag planerade inte att hinna med någon buss.

Jag (lite högre): Nähä, fast det är så kallt.

Kvinnan: Ni ungdomar, ni är ju inte vana vid en riktigt vinter.

Jag: Näe, jag kan inte komma ihåg när det var så här kallt sist

Kvinnan: Tala högre!

Jag: JAG KAN INTE KOMMA IHÅG NÄR DET VAR SÅ HÄR KALLT SIST.

Kvinnan: Det var 85-86 och era barn har ingen aning om hur det är att leka i kyla för det är inte sån kyla längre. Kylan 85-86 gjorde så jag fick astma.

Jag: JAG VISSTE INTE ATT MAN KUNDE FÅ ASTMA AV KALL LUFT

Kvinnan: Skrik inte! Jag hör utmärkt. Jo då. Det kan man.

Kvinnan: Jag liftar aldrig. Det här är första gången sen sextiotalet och jag ser ju att du inte ska råna mig.

Jag: Och jag ser ju att du är harmlös.

Kvinnan: Tala högre!

Jag: OCH JAG SER JU ATT DU ÄR HARMLÖS

Kvinnan: Har du inget mellanläge i tonen, flicka?!

Jag: (sittter mest och är generad)

Jag: Blir det bra här?

Kvinnan: Japp det blir bra. Släpp av mig här eller där borta. Som du vill. Tack då. Du kanske kan plocka upp mig fler gånger för jag har ingen bil

Jag: Ja, visst...när helvetet fryser till is

Kvinnan: Hej då.

Jag: HEJ DÅ!

Note to myself. Ducka nästa gång du tänker vara snäll och plocka upp någon. Det blir lixom inget bra.