Det enda som är tråkigare än att ligga ensam hemma sjuk är att vara sjuk hemma med sjukt barn. I morse var det extra knivigt: han ville leka och jag somnade hela tiden - vad vi än gjorde. På ritbordet, vid tågbanan, framför dvd, etc. Men nu sover barnet och jag är vaken. Man får njuta små korta stunder.
Allt är i sin ordning. Lunchen avnjöt vi tillsammans i vår säng (pappans och min). Eller egentligen hade han redan ätit lunch: en stor skål med glass och strössel. Men så när jag kom med min pyttipanna så åt han upp halva den också. Detta innebär ju naturligtvis att jag fortfarande svälter, men barnen kommer ju alltid först. Roligast med ett barn med feber (förutom att de sover gudabenådat mycket) är att de hela tiden fryser: "Mamma, jag fiser!".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar