fredag 21 november 2008
Veckans anekdot
Tänkte starta en följetong med anekdoter. En i veckan. Så nu skall ni få höra: Vi fräsiga har ju semestrat ihop en del. Texempel på deras bröllopsresa - ja det står rätt, vi hängde med på bröllopsresan. Hur länge kan man sitta och stirra varandra i ögonen och säga kärleksfulla saker egentligen tror ni? Inte så länge om man är vi alla fall. Om jag inte stirrar på Ellen vill säga, då är det ju en helt annan sak. I alla fall så bodde vi i en lägenhet i Villefranche på den resan. Härlig utsikt över vattnet och ned i trädgården där en fransyska låg och noppade bikinilinjen dagarna i ända. Toppless. Tyvärr var det inga nassar att hänga i julgranen så grabbarna vann föga på det arrangemanget. Hon gillade inte våra soaréer på balkongen utan satt i trädgården och skrek. Hjälpte föga då min skolfranska inte täcker så många skällsord. Så vi fortsatte. En av dessa kvällar kom vi på den mirakulöst fräsiga idén att vi ju kunde darta ned till stranden och mysa vidare där istället. Då skulle vi ju få en mer ultimat upplevelse av hela riviera-grejen liksom. Tyckte vi efter några flaskor skumpa i alla fall. Jag vill minnas att kvällens ranson av skumpa var slut, och säkert även den vi tänkt till kvällen efter. Ryggsäcken packades i alla fall full med bärs. Bråttom ut hade vi också. Killarna var skitjobbiga och skulle låsa och pyssla. Det tog ju en evig tid. Runt huset i vilket lägenheten låg gick ett smitt järnstaket, ni vet ett sådant där högt med spetsar högst upp. Vet inte hur det gick till, men jag tror att vi fick för oss att grinden var låst så Ellen skulle klättra över staketet - vi hade ju inte tid att vänta på killarna med nyckel. Men jag vill minnas att när hon väl klättrat över hade jag lyckats ta mig ut genom grinden ändå. Nåväl. Vi skrek till killarna att vi ses där vi brukar vara på stranden (på dagarna alltså). Det är ju logiskt att man väljer en plats som man är van att ses på. Tycker vi. Så pep vi iväg nedåt gatan. Det var ju säkert flera minuter sedan vi tömt sista glasen så det var ju bråttom att få i sig öl! Hej och hå. Ner till stranden kom vi. Där satt ett gäng säkerligen välartade ungdomar och spelade gitarr och hade det trevligt. Jag bestämde mig för att det var ett gäng våldtäkts-hippies, så Ellen och jag skulle smyga förbi osedda. Gick skitbra i vårt tillstånd. Men vi klarade det. Sedan blev vi kissnödiga. Jag hittade någonslags stenröse som jag kissade i och moonade halva stan tror jag. Ellen skulle istället kissa i vattnet. Men då blev hennes kjol blöt och det var ju orättvist att bara hennes kjol skulle vara blöt så hon hällde öl på min. Och när man är så blöt så kan man ju lika gärna bada. Så vi badade och ölade och tiden bara sprang iväg. På något sätt började ölen ta slut där, och grabbarna kom aldrig så vi började lomma hemåt. Den sista ölen gick åt till att skölja bort sanden från tårna när vi skulle dra på oss skorna. Vi var rätt fräscha sedan när vi kom hem. Till råga på allt fick vi en utskällning för att vi inte gått dit där vi bestämt. Va? Vi var ju där hela tiden? Hur kunde ni missa våra fullmånar och glada bad etc? Mongomännen hade väntat på parkeringen. Jäkligt udda med tanke på att vi sagt vanliga stället på stranden vilket är på helt andra sidan stan. Också udda hur man kan få en idé om att mysa på stranden till att bli en rendez-vous på en asfalterad parkering mitt i stan. Vid det laget var vi ju båda gifta dessvärre så det var inte så mycket att göra åt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar