Sandhamnsburlesk.

I onsdags hade jag min favoritblus på mig. Den är, låt mig säga, liiiiiite för urringad för att kanske vara helt rumsren på jobbet. Jag brukar ha ett linne under, som jag dagen till ära glömde.
För att lösa detta hade jag på mig en sjal hela dagen, för att dölja klyftan (ni förstår ju vilken klyfta jag får av min a-kupa). När jag och tre manliga kollegor skulle sitta i internmöte på eftermiddagen så säger en av dem: Vad fin du är idag!
Jag är en hialös person (enl. min skånska originalare) och är därför hyffsat gränslös kring vissa saker så jag berättar då, att under sjalen visar jag för mycket och att jag sedermera ser ut som ett luder.
Som det flamsas. För det är nog rätt motsägelsefullt.
Jag tror nämligen väldigt få personer ser mig som lösaktig, slampig eller ludrig.
Så först enas kollegorna (tänk på att jag jobbar med kreatörer. Har man inte jobbat med kreatörer eller på reklambyrå, som kan liknas vid ett vuxendagis, så kanske man blir beklämd) om att jag inte är slampig, eftersom jag oftast är rätt proper och mer Odd Mollykärringtyp. Så dom prövade inte heroin chic utan möjligen prostitute chic.
Men.
Det vill jag inte vara.
Då klurade dom ut det.

Jag är Sandhamnsburlesk.
Är inte det en ljuvlig sak att vara. Jättejätteroligt. Typ stramt blått/vitt/yatch goes moulin rouge.

Så. Sandhamnsburlesk även idag - eller?



slamptights - HM, jeanskjol - HM, stövlar - Primeboots, stickad kavaj - Busnel, topp- Indiska, väska- Mulberry.

- I min lilla värld av småsmå pyttesmå slampor// Ellen