I morgon fyller pappa 75 år... 75!! Det är inte klokt, det är ju liksom gubbe på riktigt. 70 förträngde jag, som ålder alltså, själva födelsedagen firade jag så klart. Han hade bjudit hela ligan upp till Grövelsjön, det var så det här med Säfsen startade.
Nåväl, låg och funderade lite över det här med ålder och insåg att förra året var jag precis hälften så gammal som han (dvs han var 37 när jag föddes) men från och med i år kommer jag alltid vara mer än hälften så gammal som gubben. Det blir liksom som om jag kommer att åldras fortare än han från och med nu... Fattar ju att det inte är så, han blir ju också äldre, men relativt sett... Det är okej, gammal och vis är väl inte så dumt... Det som dock inte är okej är att när man läser dödsannonserna i DN, vilket jag roar mig med varje söndag, så börjar många döingar vara yngre än pappa... Inte okej att vara så gammal att folk dör av ålderdom i hans ålder. Om jag trodde att han tog efter farmor, då vore jag inte orolig, hon blev 101 och då vore det ju 26 år kvar. Men jag tror inte det. Jag tror han är mer lik farfar rent fysiskt. Han dog knall och fall i en hjärtinfarkt vid 78. Det är ju bara 3 år dit...
Numer känner jag mig ju inte direkt så beroende av honom som förr, då hade jag panik av tanken att han kunde gå bort. Det har jag inte längre men det vore ju fortfarande tråkigt. Och ur ett egoistiskt perspektiv så är han och sambon vår mest tillförlitliga barnvakt!
Tror att han själv inte alls är med på att han blir 75. Han är ganska ung till sättet på många vis. Sambon är bara dryga 60 så hon håller honom vital!
Han kommer att få en låda tjusiga viner av oss så drabbas han av ångest för åldern kan han ju bara kröka ned sig och glömma alltihop. Det blir bra det!
Släktkalas i morgon alltså!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar