Grannen lägger om taket, eller något i den stilen. Det är i alla fall hantverkare där och härjar varje dag. Inget konstigt med det. De parkerar lite här och där på vår uppfart. Inget konstigt med det. Grannen också. Inget konstigt med det heller.
Om inte om fanns. Om inte det varit för att inte vi får parkera vid våra garage för honom... När vi inte får det kan jag tycka att inte han heller får det, eller?
Men jag är en ödmjuk och timid själ som tror på karma så jag låter det bero... Nej, det var ju inte jag... Inte ödmjuk, timid och karmatroende. Däremot tror jag på att slappna av och inte gå runt med stora störar uppkörda där solen inte skiner, så jag bryr mig inte ändå.
Ända tills grannen, förmodligen i all välmening och i ett försök att låta mig förstå att han vet att han gör galet utifrån sina egna regler, hojtar:
- Går det bra, eller ska jag be dem flytta sin bil (som står halvt för vår uppfart).
Jag hojtar glatt tillbaka med ett stort bländande leende:
- Nej, då! Det är ingen fara, det går så bra så!!
Men väser till barnet:
- Morsan har ju för fan ratt, vad är det för fel på karl'n??
Istället för att ta hans vänliga fråga at face value så VÄLJER jag att bli sne och tänka:
- Bara för din fru inte kan hantera en bil (hon kör en merca, säkert alldeles utmärkt) och du behandlar henne som ett pucko (hon får inte hantera avgörande beslut) och tror att jag är lika korkad (han vill alltid prata med maken om allehanda spörsmål trots att jag är den mest beslutsmässiga av oss två) så är jag faktiskt en alldeles utmärkt bilförare! Eller kan åtminstone backa! Eller har i alla fall inte krockat sedan 2002. Piss off!! Blir riktigt arg, och störd.
Nä. Jag är fanimej ingen trevlig figur. Och har en alldeles egen, om än dold, stör precis just där där den inte bör vara. Tagga ner lite, damen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar