Glädje.

Doktorn har undersökt huvudet. Ingen tumör. En inflammerad körtel. Som det skars i. Det typ tjöt i knölen när det gjordes. Visslades. Och sen klämdes det på. Jätteäckligt. Jättemycket blä.

Sen kom doktorerna fram till att huvudvärken MÅSTE bero på stress-relaterade saker så jag är nu remitterad till en klinik med inriktning "Svår stressrelaterad huvudvärk". Känns skitskönt.

Efter det fick jag en spruta - liknande den som man ger till dom med migrän. Den skulle få huvudvärken att släppa ett par timmar typ. Bara för att få en förnimmelse om hur livet är utan huvudvärk.

Efter 15 minuter var den borta, min värk sen fem månader tillbaks.

Och jag vet att den kommer tillbaks i eftermiddag men bara det att få vara utan skiten i ett par timmar gör mig mer än lycklig. Är det så här livet är? Är det så här vackert? Tänk att jag har missat allt senaste halvåret pga huvudet. Så just nu ligger jag raklång i sängen och njuter av att inte ha ont i huvudet i ett par timmar...

På vägen hem började jag gråta av allt som släppte. Jag har ingen hjärntumör, jag ska få leva, jag kommer att få leva utan huvudvärk. Helt fantastiskt. Så jag köpte jag mig lite blommor för att fira livet (jo, jag låter religös - jag hör det men jag känner mig nästan så).

Ut med blommorna på ballen (balkongen, inget annat).

Tadaaa