Hemskt

Fick ett mail i fredags. Ja, eller jag fick väl flera men det är ett jag tänker särskilt på. Från mina bekanta i USA. Dottern i familjen är 32, sambo och väntar barn. Hon hade jobbat sent ,både hon och sambon jobbar på restaurant. Helt galet det förresten. Hon har värsta bästa examina från universitetet och är hur smart som helst. Träffade en gubbe på restauranten som hon snackade med en stund och han såg ju direkt vilket potential hon har så han skräddarsydde ett jobb åt henne på ABB där han jobbar som hade varit hur perfekt och kul som helst för henne men hon tackade nej. Hellre jobba kvällar i en bar. Bra dricks ja, men vad fan? Get for real!
Nå i alla fall, det var inte det mailet handlade om. Hon hade jobbat sent som sagt och gick och lade sig och vilade en stund på eftermiddagen dagen efter. Samtidigt låg sambon på soffan och perkulerade då han skulle jobba natt fåföljande kväll. När hon vaknade var han inte längre på soffan, så hon ropade efter honom. Inget svar. Hon hittade honom på badrumsgolvet, död. Stendöd. Fatta vad hemskt. Du går och lägger dig och vilar och allt är som vanligt och så när du vaknar någon timme senare så är mannen i ditt liv tillika fadern till ditt ofödda barn död. Obduktionen visade på brustet blodkärl i hjärnan och det bör ha gått superfort, men det är ju knappast någon tröst i det läget. Hon mår inte så bra nu kan man konstatera. Men bebisen mår visst bra i alla fall. Alltid något. Som mamma kan man ju på något sätt förstå hur jobbig hela situationen är, men det går nog inte att sätta sig in i helt och hållet hur jävla jävligt det känns. Fy fan. Ofräsigt.