tisdag 31 mars 2009
Ojämlikt
Har fått ett projekt på halsen som i och för sig är lite småkul men det är "enormt pyttigt". Det är inte särskilt viktigt för oss utan vi gör det mest på lite kul, och vi har som ambition att lägga ned minimalt med arbete på det, dvs ingen ambition alls nästintill. För de som står för evenemanget som det handlar om är det ju en annan sak. För dem är det hur stort som helst och typ deras levebröd för resten av året. Blir lite missmatch när de tror att det är lika viktigt för alla andra som för dem. Kan höra av sig om småsaker som verkligen är hur triviala och oviktiga som helst. Varför kan folk aldrig inse sin litenhet? Är det inte viktigt för mig eller Ellen då är det ju inte värt att göra ens? Hur svårt är det att förstå...?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vi är storheter vi. Ingen kan säga något annat!
/Ellen, hög på tabletter. Alla tabletter som går att få tag på i huset faktiskt.
Jag kan komma över med alla mina tabletter också om du vill...
Skicka en kommentar