Ett annat härligt ögonblick

Apropå mitt tidigare inlägg. En gång när barnet var litet, typ 2-3 månader, och låg i vagnen och vi var ute på promenad så hade vi en liknande upplevelse. Barnet skrek och skrek och vägrade att sova och mamman höll på att bli tokig. Det var en lugn och skön vinterdag och inte en själ ute. Jag dyker ned med huvudet under sufletten på vagnen för att försöka trösta men det går inte. Till slut utbrister jag ganska högt: Du blir min döööd, fattar du det? Tittar upp. Då går det så klart en tant typ två meter ifrån. Fräsigt. Extremt nöjd mamma.