Nya vänner

De brukar ju säga att man lär känna så många nya människor när man får barn, och att man till viss del byter umgänge. Ni vet att det kommer föräldrar till barnen på dagis och i skolan och så istället för de gamla suparkalasar-polarna man hade innan. Det är nog sant. För mig har detta dock manifesterat sig en smula annorlunda. Nya kompisar det har jag minsann träffat; Sonen är helt galet förtjust i grävskopor och lastbilar vilket gör att vi måste stanna och prata med varenda lastbilschaffis si stöter på. Häromdagen när jag gick till jobbet så sa han för övrigt att han tyckte att jag skulle byta jobb till lastbilschaffis förresten, så snart kommer ni kanske att läsa inlägg av typen "on-the-road-again" och så från min sida. Men i alla fall. På gatan bygger de hus som jag tror att jag sagt tidigare. Det är där mina nya polare finns. Där stannar vi och hälsar varje dag. De är smålänningar, byggarna, och mycket trevliga. Förra veckan när det var kallt och snöigt så gick jag förbi och funderade - allt är ju rivet på tomten förutom en lekstuga - undrar hur de gör när de vill gå in och ta en kopp kaffe? Tänkte att jag kanske skulle bjuda in på en lussebulle och vara lite snäll granne. Men så tänkte jag om, och nu har ju snön smält. Kanske nästa gång.