Det pågår en segsliten debatt i bland annat DN om Atkins vs andra dieter. Mycket intressant. Alltså, min uppfattning är att det finns nog inga universallösningar. Som till exempel; vissa tycker att ett huvudvärkspiller funkar bättre än ett annat. Medan andra är helt bergbombis på att just ett annat huvudvärkspiller är det enda rätta. Och så är det nog också med dieter. Vissa funkar bättre än andra på vissa typer av personer. Fanken, det är väl bara att kolla på folk - ser alla likadana ut utanpå? Varför skulle vi då vara exakt likadana inuti? Det är ju en omöjlighet. Men det kan man tydligen inte ställa upp på vad gäller mat och fetma. De som gått ned med Atkins verkar precis som om de funnit Gud. Det är jättebra att man funnit något som passar ens viktkurva, men måste man pracka på hela världen det som den enda lösningen?
I debatten är det någon slags näringsexpert som hävdar att medelhavskost och andra dieter också kan funka lika bra och att det framför allt är farligt om man fortsätter äta Atkins resten av livet och jag tycker det låter vettigt. Att leva på bara bacon tills man dör låter ju som om det kommer att göra att döden kommer lite tidigare än om man lever på frukt och grönt. Men jag är ju inte på något sätt näringsfysiolog. Hur som, kan inte var och en få bli salig på sitt sätt? Måste Atkinsvännerna bli rabiata galningar som skall pracka på hela världen sitt bacon?
Jag har varken funnit Gud eller bacon men jag är smal ändå. Kanske man kunde fråga de som är smala vad de lever av? Om alla svarar bacon, då vet vi ju. Men jag kommer inte att finna Gud för det. Jag har ju Ellen. Det räcker för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar