Kompensera. Mera.

Hej.

jag har jobbat ihjäl mig idag. Också. Så ja får kompensera er imorgon istället. Då har jag kanske mer tid. Eller så har jag inte det.

Den som lever får se.

Trevlig kväll från Ellen

Suchi-chock.

Min kollega Niklas handlade lunch till min sedvanliga skrivbordslunch.

Känns ändå skönt att han tycker att jag är fet, matglad eller jäkligt överhungrig...

Eller vad sägs om en 13bitars sushihög? Jag som vanligen äter 8.

Fräsigt.

Årets julklapp...

Idag är det fotografering på dagis. Skall bli intressant att se hur de bilderna blir. För även om barnet gick iväg med nystruken skjorta instoppad i nytvättade jeans och en hel och ren pullover över detta så landade barnet i sandlådan på dagis. Kan vara smutsig över hela sig på bilderna.
Förra året så var det ingen som brydde sig om att "regissera" barnen heller. Vårt barn klarade sig okej, han ser bara gråtfärdig ut på bilderna, ungefär som han sålt smöret och tappat pengarna. Men jag vet att andra barn fick ta bilder med snorkråkor hängandes på tvärsen och så. Jo, jag fattar att fröknarna inte har det som uppgift att kolla att man är snygg inför en bild, men de har ju ändå som uppgift att snyta barnen. Och fotografen borde väl kunna se att han håller på att ta en bild som ingen sund förälder kommer att vilja betala för?
Nåväl, om han bara har sand på byxorna så är det okej, men jag misstänker att det kommer att finnas i ögon, öron, hår och mun också och då kan bilderna bli aningen solkiga...
För övrigt har jag kommit på vad som (förutom de sedvanliga bilderna) skall bli årets julklapp till hela släkten. Skall köpa vita disktrasor på Panduro och låta barnet rita teckningar på dem. Känner mig extremt nöjd med detta. Åtminstone tills barnet kommer att vägra rita och det slutar med att jag får kludda hela skiten själv. Men ni är mer än gärna välkomna att kopiera denna eminenta idé. Som jag säkert på intet vis är först med.

Besame mucho.

Jag sitter och lyssnar på Andrea Bocelli och jobbar. Jag har lyssnat på den här skivan säkert 300 gånger, om inte fler, sen jag köpte den.

Idag när jag behöver vara koncentrerad så hör jag det. Skrattet. Det förba**ade skratten. Som nu har förstört hela skivan. Innan han börjar sjunga på låten Besame Mucho så flinar han. Låter helt sjukt. Nu kan jag inte sluta lyssna på det. Max-retad.

Mohahahaha besameeeeee. Besameeee mucho.

Well kyss mig mycket själv du, mr Bocelli. Jag har iaf för mig att det är det det betyder. Besame mucho alltså.

Fräsigt.

Vallas runt på Östermalm.

Dagens lunch blev på restaurang Oscar på Narvavägen. Ibland behövs luft intas nämligen. Idag såg min kollega Niklas till att jag blev rastad. Och matad. Bra där Niklas.

Uteliggare...

Alltså. Nu har jag en fråga.

Om du vore uteliggare skulle du kånka med dig så förtvivlat mycket då?

Vad kan man behöva extra menar jag?

Imorse stötte jag på en uteliggare när jag handlade te på Mc Donalds Hamngatan. Då kommer värsta lortskopan in (uteliggare) som är smutsigare än gud vet vem. Han kånkar med sig; två paraplyer, en skateboard, en barnsparkcykel (det fattas ett däck), 1 kasse med pantburkar. Utöver det så har han 1 genomskinlig säck med tomma toapappsrullar och använda blodiga pappersbitar samt två kassar med använda saker som är upp-plockade från marken (såsom tomma pommesfritesaskar, sugrör och tomma godispåsar).

Om man nu ska släpa med sig "sitt hem" så är väl detta inget som behövs släpas runt på? Korrekt? Det är inte hygienartiklar (apparently), det är inte mat och det är inget som han någonsin kommer behöva.

Man skulle kunna säga att han är gammal, förvirrad och tärd av åren MEN han är ju inte ensam. Väldigt många uteliggare kånkar runt på gammalt bråte som dom aldrig kommer behöva. Säkert 80%.

Om jag vore uteliggare så skulle jag ha en Fjällräven Kånken fylld med tandborste, underkläder, tvättmedel, tandkräm, schampoo, nagelsax, filt och kudde.

Och mitt mastercard så klart...

Livets fröjder.

Det är ljuvligt att vara mamma. Ibland... Särskilt nu när barnet verkligen börjar spegla det man själv säger och gör...
Igår var vi och fikade hos en gammal kompis som har tre barn. Jättekul så klart och barnet ville inte åka hem.
Mamman: Men, vi får åka hit och leka någon annan dag. Klockan är mycket.
Barnet: Sluta tjata, mamma!
Mamman (en stund senare): Nu är det dags att åka.
Barnet: Stick härifrån, mamma! Du och pappa kan åka hem och jag kan stanna kvar. Kanske.
Härligt, är nästan säker på att det inte är jag som lärt honom det sista, men känner tyvärr igen det första. Sådant låter inte bra ur en mun som inte ens är tre år gammal, men man kan ju inte låta bli att skratta...
Härom kvällen satt jag och pappan och pratade om något, och jag tror att jag återberättade det någon annan sagt i ironisk ton.
Då säger barnet: Är du arg, mamma?
Mamman: Nej, älskling, jag är inte arg på någon.
Barnet: Nehej, då är du galen.
Hmmm, förvisso helt sant... Kan det vara någon som fått höra "Jag blir galen!" lite för ofta från sin mor?
När jag hämtar på dagis brukar barnet säga: Jag har letat efter dig.
Och jag brukar fundera om det är något fel på barnet. Varför skulle du leta efter mig på dagis? Du vet ju att jag kommer och hämtar dig på eftermiddagen. Jag sitter inte i lekrummet och väntar tills det är dags att gå hem. Men nu har det gått upp för mig att det betyder att han har längtat efter mig. Det är ju en helt annan sak... Lilla hjärtat!