Om du har artistdrömmar

...Så kommer här ett tips. Om du är tjej... Eller hen...

Sjung bara covers på Michael Jackson och kalla dig Majken Jackson.

Slut på meddelande.

Och. Idag föll jag. Hårt.

Jag har ont i magen och vill kräkas. Jag har huvudvärk och vill gråta.
Och jag hatar det jag älskar och hatar.
Jag vill bara resa mig upp och gå. Och ta mig vidare.
Det är en tung process. Och en aldrig sinande ledsamhet, trots att jag borde veta bättre.
...att jag inte lär mig.


Till mina nära: Tack för att ni finns där när jag inte själv orkar. Ni vet vilka ni är.

Fasiken.

Oftast går det lättare och lättare nu om dagarna. Men ibland dippar jag. Som just nu. Fast det ska nog gå bra det här. Jag har tro på mig och på framtiden och på mina barn. Det är det viktigaste.


Sorteras i kategorin: Kämpa Ellen.




-I min lilla värld av kälrek/Ellen

I-landsproblem

Överhör en pappas desperata diskussion med skolan. Sonen får inte ledigt.

"Men vi som ska åka på en längre resa. Det är rätt mycket pengar!"

Jag hör inte vad läraren säger, men jag vet ändå. Vi har strikta regler i skolorna som vi är sjukt noga med att kolla. I en kommun som Nacka är de "långa, dyra" resorna ett stort problem. Folk har råd att resa, men så klart mer råd när det inte är skollov. Så det är en ständig frånvaro i klassrummen. Som innebär rätt mycket merjobb för pedagogerna. Och som kostar kommunen pengar.

Jag fattar att pappan är ledsen. Det är ju bara han och hans familj som påverkas i det här fallet tycker han. Men vi skattebetalare lägger tillsammans mer på utbildning av din son än vad du lägger på hans biljett. Och dessutom är det skolplikt.

Tänker också för mig själv att det måste vara särdeles synd om en elev vars 10 ledighetsdagar per läsår redan är slut, och november har precis börjat.

Hej. Det är bara lilla Ellen...

Som inte varit här på länge. Jag ämnar inte vara det så mycket heller på ett tag. Jag bara berätta att jag har gått igenom dom värsta månaderna i mitt liv. Juli-fram till i förra veckan var det värsta jag gjort.
Jag har gråtit så många tårar. Tappat så många kilon. Sovit så lite. Mått så dåligt.

From då (förra veckan) så fortsätter jag mitt liv ensam ihop med mina två barn.
Det var mitt slutgiltiga beslut. Jag är varm med det beslutet. Och jag vet att det blir till det bästa.


Mitt liv börjar nu.

Mitt liv 2.0. I nytt hus. Mot framtiden.

Tack för alla sms, mail och värmande samtal.
Ta hand om varandra. Det är viktigt.

- I min lilla värld av kärlek/Ellen

Mossugglor

- Mamma, var är mitt pennfodral?
- I skåpet.
- Jag ska lukta på mitt luktsudd i badrummet. Du får inte följa med.
- Varför just i badrummet?
- Det säger jag inte.
- Jo, säg nu. Vad ska du ha det till?
- Sanningen?
- Ja, det låter väl bra.
- Jag ska sudda.
- Varför?
- Jag råkade rita lite...

Man behöver inte vara någon Sherlock för att ana ugglor i mossen vid ett sådant tilltag.

Skandal!

Kolla tredje flaskan... Får det vara så här?