Fräsigt var ordet

fredag 15 januari 2010

Nytt jobb på g!

Har just upptäckt en ledig nisch för mig att göra business i. Troligen inte så mycket pengar men jag hade varit kund direkt nu ikväll om denna tjänst funnits: Candy Express. Ring och beställ akutgodis. Inte som när man handlar på NetExtra, utan som när man beställer pizza och sådant i USA.
Jag ser framför mig att jag plockar och administrerar och så cyklar maken runt på sina taniga ben och levererar godis till höger och vänster.
Nu när jag skriver tänker jag att det oxå kunde vara sjysst med kådisar på menyn. Anybody in?

HELVETESJÄVLASKITJÄVLABAJS!

Vi har ju bokat en sista minuten. Då krävs pass. Alla har pass utom stora vars pass har gått ut. Så vi måste fixa ett provisoriskt pass. Det gör man inte plättlätt nu för tiden. Tvärtom. Det är en jäkligt komplex situation. Först och främst görs dom bara på Arlanda sen en viss tid tillbaks såg vi på Polisens hemsida. Vi ringde och visst - välkomna hit.

Yeah right!

Eftersom min man skulle på affärsresa till Norge i morse så körde jag ut honom och hans kollega för att kunna köra två flugor i en smäll. Dvs köra ut man, fixa pass.

Bra så.

Men. När jag kommer in med två skit-trötta och gnälliga barn klockan typ halv sju med papper och elände, som man måste ha så är saken en helt annan.

Jag: Hej

Pass-tant i kassan (förmodligen tjej runt 25 men bitter som 85): Ja?

Jag: Jag behöver ett provisoriskt pass till min son.

Pass-tant: Jaha och vart är det andra passet?

Jag: Det har gått ut och vi har bokat en sista minuten.

Pass-tant: Inte så planerat.

Jag: Näe, sista minuten brukar inte vara det.

Pass-tant: Personummer på barnet?

Jag: Hmm låt mig tänka...eh (jag vet mina barns personnummer men det är så förbannat tidigt plus att barnen gnäller mer än en gammal herrgårdsgrind!)

Pass-tant: Vet du inte personnumret på dina barn? Och var är din man? Han måste skriva under

Jag: Jo, det är väl klart - det är bara tidigt på morgonen. Min man är på väg till Norge och jag har min mans underskrift. Herregud!

(hon får personnumret)

Pass-tant: När ska ni åka?

Jag: Måndag.

Pass-tant: Ja men då får du inte fixa provisoriskt pass. Det får du göra samma dag som ni åker.

Jag: Va? Vi ringde ju och nu har jag släpat hit mina barn i ottan och så går det inte? Dessutom går vårt plan 6 på morgonen.

Pass-tant: Ja, då kan du få dispans och göra det på söndag.

Jag: Så du menar att jag inte kan göra det nu utan måste åka tillbaks från Nacka till Arlanda på söndag för att fixa ett pass när jag är här idag?

Pass-tant: Ja, och glöm inte vem som har auktoritet.

Jag: Ameh. Men okej. Kan jag göra vanligt pass här då för han behöver ju det ändå?

Pass-tant: Nej. Vi gör bara provisoriska pass.

Jag: Jag orkar inte, jag går nu.

Tant: -

Jag behöver alltså åka ut till Arlanda på söndag igen. Med barn. För att göra pass. Det kostar 980 jävla kronor. För ett barn. För en resa. Och då får man eventuellt oförskämdheter på ett pärlband också. Det är fan inte okej. Inte för den jäkla skitservicen.

Sen behöver jag ett vanligt pass till honom. Och det måste jag åka någon annan-jäkla-stans och fixa. För 400.

Mycket mycket risigt polis polis potatismos! Jag är ledsen. Ni åker upp på listan till höger!

Ja. Hmm...Eller inte....

Bonus på vägen hem: Morgonköer

torsdag 14 januari 2010

Present-tips!

Bild lånad av Silverdrawing.se

Jag har en gammal kollega och vän, Christian (alltså han är inte gammal, han är ung som jag :) men vi jobbade ihop för länge sen), som har startat ett företag som heter Silverdrawing.

Det går helt sonika ut på att du skickar in ditt barns (eller någon annans) teckning och han gör ett helt fantastiskt fint smycke i Sterling Silver av det. Förstår ni vilken genialisk idé?! Och vilken älskad present till en mormor eller farfar eller kanske till sig själv. Och det blir så fint. Nu ska jag piska på mina barn att rita något riktigt fluffigt till mig.

Klicka här för att se och absolut köpa ett smycke. Eller två.