Här var det tyst och dött. Kan vara mitt fel. Det blir ju liksom så inland när man lever ett så glamouröst och händelserikt liv som jag gör.
Dvs. Det har inte hänt ett skit. Inget värt att skriva om i alla fall.
Men jag hoppas att föräldramötet ikväll kanske ska kicka igång lite synapser.
Så vi hörs!
1 kommentar:
Äntligen ett livstecken! Jag är glad bara av dessa rader!
Skicka en kommentar