Tragikomiskt

Mest jäkla skitledsamt men på avstånd helt absurt roligt.
Svärmor är ju dement. Och det går utför fort.

De håller på att bygga frigga på landet, men hon vägrar sova över så de pendlar fram och tillbaka till Grisslehamn varje dag. Och det funkar väl fint. Om det inte vore för att svärmor efter halva vägen vänder sig mot svärfar och frågar:
- Vem är du? Varför sitter jag i din bil? Är det kidnappning? Vänta du tills jag ringer min man. Jag ska bussa polisen på dig. Då blir det synd om dig - minst 10 år i fängelse!

Häromdagen blev hon så till sig att hon mitt på E4 strax före Segeltorpsavfarten (södergående) vred om nyckeln på bilen. Galna kvinna!

Hon gömmer sina kläder hemma för hon har fått för sig att det bor en annan kvinna hemma hos dem, som har på sig hennes kläder. Ja, ni förstår så klart, hon känner inte igen sin egen spegelbild. Svärfar har plockat ned hallspegeln så att hon inte ska få utbrott. Man syns i hallspegeln i köket nämligen.
Så han hittar hennes kläder nedstoppade i påsar på de mest omöjliga ställen.

För några veckor sedan lyckades hon trassla sig på en buss här ute. När hon kom till Norrtälje visste hon så klart inte var hon var, så chauffören ringde polisen.

Jag undrar hur länge han skall orka ha henne hemma. Hon super som en svamp. Till och med så jag ligger i lä. Och köper han inte ut så ska hon rymma till krogen... Och demensvården tar inte hand om henne om hon inte är ren. Vilket man ju förstår.

Nu har hon tydligen lagt av luren. Dags för svärfar att åka hem.

Det är ledsamt, men jag skrattar. Det är ett sätt att hantera det. Och så är det lite roligt om man inte är så drabbad själv...