Killen mitt emot mig på bussen slet just ur sin piercing i ögonbrynet, by misstake, med sin vante.
Rispa. Död hud. Slamsa.
Det ljud jag utstötte (brölade/skrek/utstönade), gjorde hela bussen tyst. Mest tyst var piercingkillen (eller numer ingenpiercinglängrekillen).
Det blöder nu.
Jag glor och kan inte röra mig. Jag är rädd för att kräkas ner ingenpiercinglängrekillen.
Han är oxå vit.
- I min lilla värld av blommor/Ellen
7 kommentarer:
Bluärk!!
Men fatta vad cool han kommer att vara sedan!!!
hahaha..
meeen spyyyyyy...
- tur att du inte är lika "bra" på att berätta som fru Venus, vill inte leva mig in i detta och få bilder på näthinnan...
Men gud kvinna, hade du inget plåster åt killen?
Han hade tur att det var du som satt där, jag hade gett honom samma föreläsning som min fjortonåring får när hon försöker tjata till sig piercing.
Det här ska mina barn få läsa.
Stackars kille. Plåster lär han visst behöva.
Men herregud ha en ännu tydligare varningsrubrik nästa gång!! Dör nu.
Skicka en kommentar