Familjen behöver inte oroa sig över att fånga detta speciella ögonblick! Så himla bra! Annars så har jag ju noterat en tilltagande grad av nervositet från bebisen kring just detta. Han är väldigt mån om mina speciella ögonblick ska ni veta. Så till vida mina speciella ögonblick består av 110% fokus på honom och hans behov förstås. Att jag springer omkring på stan i tajts skiter han nog fullständigt i.
Tack också för tipset att springa runt och le och brösta upp mig som en annan dårpippi! Ska fokusera fullständigt på det. När jag inte hänger i diverse vätske- och banankontroller förstås. Det är ju första prio. Själva löpningen får vi väl se hur det blir med... Det verkar inte vara det man är där för att göra.
Känns som hela det här spektaklet är en långsamt krypande alkergichock!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar