Cowboyvecka...

En kollega cyklade hemåt över Götgatan vid lunchtid i måndags. Hon stannar vid ett rödljus och noterar i ögonvrån en man klädd i någon slags cowboyliknande utstyrsel som verkar helt labil och påverkad av åtminstone en otillåten substans. Rätt var det är rusar denne man ut i vägen, hoppar på hennes pakethållare, håller fast henne och skriker:
- YEEEEEHAAAW! HOPPLA!

Kollegan blir minst sagt livrädd och får mild panik! Till slut lyckas hon få till ett förtvivlat:
- Snälla, gå av min cykel...
- Äh, tycker han, det är ju rött!

Kollegan vet inte vad hon ska ta sig till. Det är massor med människor runt omkring men alla bara glor. Till slut frågar en man:
- Känner ni varandra?
- Nej, piper hon.
Men mannen gör inget. Han ställer sig en bit bort, och lämnar henne visserligen inte men ingriper inte heller.

När kollegan i princip skakar av rädsla och börjar gråta säger cowboyen:
- Ballar av stål!! Får vi visa det här på TV?

NEJ! Naturligtvis INTE!! Vad fan tror du? Att man vill göra bort sig själv i TV är helt okej, men man skrämmer inte livet ur någon oskyldig på det sättet. Vilka jävla puckon!! Ge dig på någon i din egen storlek typ... VILKET JÄVLA IDIOTPROGRAM!!!!

Att skrämmas på ett crazy sätt, där man hajar snabbt att det är på skoj är okej och kanske till och med kul om det görs med finess. MEN DET ÄR FAN INGEN FINESS I ATT NÅGON SKA BLI UTSATT FÖR ETT VERITABELT ÖVERGREPP..., jäkligt omoget. Lätt agiterad som ni märker!

Önskar att kollegan läst vår blogg så hon kunnat citera Ellens inlägg igår...(fuck you and The horse you ride on)... Fast eftersom det var just hennes cykel kanske det hade blivit ännu värre då.

Well, Ballar av stål! Ni är ingen match för min bultsax, det säger jag bara!

Så det så sa Anna