måndag 14 februari 2011

Karriärbyte.

Vår torktumlare gick sönder någon gång i december. Eftersom det blivit lite utav en politisk fråga här hemma (vem som ringer vart och gör hur) så har ingen ringt service på den här.
Och eftersom det drabbar bara mig (ja vi har ett skitjämt förhållande i vår familj) så fick jag tid förra måndagen mellan 7-17. Japp. Så specifika kunde dom vara på kundtjänst. På torsdagen innan ringer dom och säger att dom inte kan komma mellan 8-12 utan dom kommer på eftermiddagen. Fine.
På fredagen ringer dom och berättar att dom inte kan komma alls. Not so fine.
Efter tusen miljoner försök att hitta ny tid så fick vi en idag mellan 7-12. Min man skulle ta hand om det enl ök via mail (jag har mailbevis kvar. Jag har varit gift med dig lite för länge, älskling för att inte ha det). Efter många arga diskussioner kring huruvida jag hade mailat honom det eller inte (föll tillbaka på honom i mailbeviset kan jag säga) beslöt han sig för att ta hand om skiten. Imorse vaknade jag mer sjuk än jag varit i helgen och tadaaa; bollen var tillbaks till mig. Så jag ringde kundtjänst 0701 och kollade ungefär när han skulle komma. Det kunde inte kundtjänst svara på. Dom kunde inte heller lova att vi kunde få hjälp så tidigt som möjligt (trots att jag, sen tidigare kontakt med dem vet att han som varit här innan, bor i faggorna). Rimligtvis borde alltså kundtjänst klockan 7 imorse kunna se vad han hade på sig för lagningar idag och se att han kunde komma hit först (om man inte vill åka hemifrån Värmdö till Jordbro via Vallentuna och sen hit (Nacka) förstås. Men se icke. Ingen kunde svara på det. Ingen kunde heller inte ringa och kolla med montören. Nej. Inte.

0740 ringer han och säger att han är på väg.
0801 plingar det på dörren.
0803 plockar han ut en bit av en dragkedja ur torktumlaren och stänger igen den.
0805 har han skrivit ut sina papper. Och där kan jag konstatera att det hela kostar 945 spänn. För 3 minuters jobb.
Montören påpekar att framkörningskostnaden är 476 kronor. Sen har han arbetat 5 minuter för 280 spänn. När jag påpekar att han jobbat 3 minuter säger han (och håller sig jävligt mycket för skratt. Det är inte ens i närheten att dras i mungiporna): Lägstadebitering är 5 minuter.
Bra. Fine. Sen säger han: Kan du betala med kort. Jag är i chock över fakturan och undrar om han ska dra kortet i munnen eller i örat. Eller kanske där solen inte skiner (det säger jag inte, men tänker).

Vips har montören öppnat en liten väska. I väskan finns en dator, en skrivare och en betalterminal. Alltså. Det är så sjukt. Efter totalt 8 minuter är han ur huset. Jag är 945 spänn fattigare men konstaterar att montör. Det ska bli mitt nya yrkre. Kolla här:
280 spänn per fem minut.
Det är 56 kronor per minut. Gånger 60 minuter= 3360. Per timme.
Sen jobbar jag nu 7,5 timmar om dagen=25200/dag=126000 per vecka=504.000 i månaden.
Plus framkörning.

Hallooooooo.
Jag måste löneförhandla. Och/eller byta yrke.


P.S. Sa jag att jag vill ha min egna lilla kortterminal? Need one.

- I min lilla värld av blommor// Ellen

3 kommentarer:

Lysande ögonblick! sa...

hahaha. oh my.

Klankis sa...

Joråsatt. Undrar just vad han får behålla?
Vi hade också en reparatör från Electrolux hemma i en kvart typ, det gick på 4700:-

Du undrade vad man ska med sopsäckar på Alla hjärtans dag till, och det är såklart till allt presentpapper och blompapper. Det här är ju värre än julafton!

Fräsigt! sa...

Klankis; jag tänkte mig frilansande montör. Typ.