måndag 14 november 2011

Inlägg om inget. Eller sagan om män. Del 2398. Eller jag blir skittrött.

Jag kommer i det här inlägget dra alla män över en kam. Vissa män är inte alls så här. Men jag märker att dom är mer och mer sällsynta - dom män som är som Sus man tex.
Sus man är en av-art. En av-art på så vis att han är helt fantastisk. Och jag vet att flera av er har fantastiska män.
Men nu pratar vi om "vanliga" män.
Som min man. Som jag ändå tror är rätt vanlig när jag pratar med kvinnor runt omkring mig.
Och för att ingen ska känna att jag är galen - jag älskar min man (oftast).
Så.

Ibland blir jag så jävla trött lixom.
Jag jobbar heltid. Min man jobbar heltid. I början hämtade/lämnade jag barn typ hela tiden. Det gjorde mig less. Då uppkom ett schema. "Schema Alm".
Schema Alm är ett excelark som visar hur vårt liv ser ut. Där finns vårt liv på ett ark. I excel. Vem som hämtar/lämnar/går på aktiviteter med barnen etc. Det arket började ett halvår efter min mammaledighet."Schema Alm" har en sida per halvår (följer terminerna i skolan).
Sen schema Alm uppkom har jag hämtat/lämnat/vabbat mest.
Jag är också den som handlar all mat. Jag är den som handlar alla barnens kläder. Jag är den som tvättar. Som viker in allt i skåpen igen. Som bäddar nytt i sängen. Som ser till att allt rullar. Som lagar mat till 90%. Som tömmer och fyller diskmaskinen
(och ja, jag vet. Jag curlar min man. Och det är delvis mitt fel).
Eftersom jag gör allt det här och aldrig någonsin har en lugn stund för mig själv, så orkar jag ju inte jämt handla där det är billigast köttfärs utan då åker jag till närmaste stället (eftersom jag 9 av 10 gånger har barnen med mig).
Jag har tagit upp det här tusentals gånger med min man - att jag inte orkar. Då håller en dag. Kanske två. Fint. Not.
Bra. Då har ni underlaget.

I helgen började han harva om att vi har för dyra vanor, dvs kostnader, på mat och dryck och sånt.

OM JAG SPÅRADE? Hell yes.
Han kan för fan inte göra inget och må bra att slippa göra nåt - sitta med ett glas vin, läsa DI och sitta med datorn - och sen gnälla. INTE.
(I-N-T-E).

Jag fick ett miniutbrott (barnen var i närheten - jag vill ändå inte att dom ska se när jag går från mamma till att bli sinnessjuk kvinna som behöver bli inlåst på Hinseberg).
Men jag sa dom rätta sakerna. Det såg jag. Jag VET att jag sa dom rätta sakerna. Jag såg det i min mans ögon. Skräcken.
Nu ska vi följa det här med spänning.


- I min lilla värld av blommor (som nu ska skötas utan att jag gör det)/Ellen

12 kommentarer:

Le Frog sa...

Du gör det bra.. Du och många kvinnor..
Stå på dig!
Och ge fan i att curla!!!

Helena m. 4 sa...

Har du en stund över onsdag (tidig) eftermiddag?
- för tant jobbar väl inne i stan fortfarande...?

Anna sa...

Hear, hear! Han kan, den late, älskvärde fan, så se till att han också gör!
Antingen gör man och tjänar rätten att ha en åsikt. Eller så gör man inte, betalar och håller käft!
Tvättmaskinen behöver ju vin som vi alla vet!
Kram

Fru Venus sa...

Hur rätt har inte du och hur förvånade blir inte män när man informerar dom om det. Kört hört vännen, du har en STOR fan club ;-) KRAM

Chrissan sa...

Heja dig!
Är ju en av de få som också är gift med en avart (läs städnazi).;)
And I like it! :)

Allt mellan Himmel och Potatisåker sa...

Hehehe... Skräcken. Den är en maktfaktor!
Ser fram emot uppdatering.
:D

Singelmamman sa...

Bra. Om inte annat för din egen skull. Att säga ifrån är det bästa.

Sus sa...

Min avart är tamäfan den bästa. Jag bad honom läsa inlägget och han såg lite generad ut.

Fy fan vad jag ska uppskatta honom ännu mer.

Men han är fortfarande arg över skjortan säger han...

(HAN SKOJAR ÄVEN IBLAND =D)

(skjortan är TOTALT felfri!!!)

Kia sa...

Oj
Oj
Oj
Hur orkar du?

Min man är borta en del, mest pga jakt, men när han är hemma gör han saker. Jag tycker vi delar så gott som lika.
När vi flyttade ihop (på stenåldern) gjorde jag klart för honom att jag aldrig kommer att stryka han skjortor. För att ta ett exempel. Jag har nog strukit en, när det var ett akut läge.
Jag tror att både jag i min man är mycket måna om att visa rent praktiskt att vi "kan själva". Vi hjälper gärna varandra. När det behövs.
Nu hör det ju till saken att vi jobbar ihop.
Men jag fattar inte hur du orkar. Och hur orkar han se dig fixa allt? Eller tror han att det görs av sig självt?
Om man vänder på steken vet jag många kvinnor som aldrig klipper gräset eller tvättar bilen. Men det här handlar om det där evinnerliga, dagliga trista slitet och stressen. Eller hur?

Kia sa...

Nu har jag grunnat. Tills slut över mänskligheten i stort.
Kom fram till att jag är häpen över hur alla orkar.

mamman sa...

Du är en hjälte. Jag curlar också. Dessvärre är jag betydligt rörigare än du - men med samma frustration. Heja! Önskar jag hade din förmåga att planera och organisera.

Jenny sa...

Det bästa jag läst på länge... hejja dig! Så bra och tyvärr så sant...