Jag kommer i det här inlägget dra alla män över en kam. Vissa män är inte alls så här. Men jag märker att dom är mer och mer sällsynta - dom män som är som Sus man tex.
Sus man är en av-art. En av-art på så vis att han är helt fantastisk. Och jag vet att flera av er har fantastiska män.
Men nu pratar vi om "vanliga" män.
Som min man. Som jag ändå tror är rätt vanlig när jag pratar med kvinnor runt omkring mig.
Och för att ingen ska känna att jag är galen - jag älskar min man (oftast).
Så.
Ibland blir jag så jävla trött lixom.
Jag jobbar heltid. Min man jobbar heltid. I början hämtade/lämnade jag barn typ hela tiden. Det gjorde mig less. Då uppkom ett schema. "Schema Alm".
Schema Alm är ett excelark som visar hur vårt liv ser ut. Där finns vårt liv på ett ark. I excel. Vem som hämtar/lämnar/går på aktiviteter med barnen etc. Det arket började ett halvår efter min mammaledighet."Schema Alm" har en sida per halvår (följer terminerna i skolan).
Sen schema Alm uppkom har jag hämtat/lämnat/vabbat mest.
Jag är också den som handlar all mat. Jag är den som handlar alla barnens kläder. Jag är den som tvättar. Som viker in allt i skåpen igen. Som bäddar nytt i sängen. Som ser till att allt rullar. Som lagar mat till 90%. Som tömmer och fyller diskmaskinen
(och ja, jag vet. Jag curlar min man. Och det är delvis mitt fel).
Eftersom jag gör allt det här och aldrig någonsin har en lugn stund för mig själv, så orkar jag ju inte jämt handla där det är billigast köttfärs utan då åker jag till närmaste stället (eftersom jag 9 av 10 gånger har barnen med mig).
Jag har tagit upp det här tusentals gånger med min man - att jag inte orkar. Då håller en dag. Kanske två. Fint. Not.
Bra. Då har ni underlaget.
I helgen började han harva om att vi har för dyra vanor, dvs kostnader, på mat och dryck och sånt.
OM JAG SPÅRADE? Hell yes.
Han kan för fan inte göra inget och må bra att slippa göra nåt - sitta med ett glas vin, läsa DI och sitta med datorn - och sen gnälla. INTE.
(I-N-T-E).
Jag fick ett miniutbrott (barnen var i närheten - jag vill ändå inte att dom ska se när jag går från mamma till att bli sinnessjuk kvinna som behöver bli inlåst på Hinseberg).
Men jag sa dom rätta sakerna. Det såg jag. Jag VET att jag sa dom rätta sakerna. Jag såg det i min mans ögon. Skräcken.
Nu ska vi följa det här med spänning.
- I min lilla värld av blommor (som nu ska skötas utan att jag gör det)/Ellen
