Drog en poncho över kavajen i morse eftersom det kändes en gnutta kylslaget. Barnet konstaterade:
- Mamma, det ser ut som du har mantel på dig... Varför har du det?
- Idag är jag en superhjälte!
Och på superhjältars vis började jag flaxa runt i hallen och skrika "JAG ÄR EN SUUUUPERHJÄÄÄÄLTEEEE".
Det föll inte i god jord. Det var tydligen pinsamt. Den pinsamma superhjälten. Men hjärtat, var tror du jag har fått det ifrån, att superhjältar flaxar runt och skriker? Dig, mitt lilla superhjältebarn!
5 kommentarer:
Världen behöver mer superhjältar! =)
Den pinsamma superhjälten låter fantastisk i mina öron. Lite som jag faktiskt. Om vi håller oss till ordet pinsam förstås.
hahaha. underbart. jag hade dansat och hurra, ja det hade jag!
Du är skön!
Låter som något jag hade kunnat göra. Och dina barn låter som, tja, mina.;)
Skicka en kommentar