Imorse spårade det. Barnen gjorde inget fel förutom att söla. Och dom är ju barn. Barn sölar.
Jag fick utbrott. Lilla är hostig. Stora jättetrött.
Men jag och mitt "jätteviktigaaaa jobb" kunde inte sluta härja och stöka.
Vi (reklambyrån) har en superviktig presentation som vi måste vara med och lyssna på idag.
Ingen i arbetsgruppen är där. Bara jag. Jag är sedermera viktig idag. Eller mina öron är. Och det på min kropp som ska registrera det som behövs.
På riktigt - hur dum i huvudet är jag? Sen när blev reklam viktigare än mina barn?
Jag har en vän som arbetar på Tobiasregiatret. D E T är ett viktigt jobb. Reklam är inte viktigt. Eller såklart att det är viktigt för många eftersom det kan handla om att överleva på marknaden.
Men i mitt liv? Fan heller.
Nu åker jag in - tar presentationen. Gör anteckningar. Sen drar jag hem till mina barn. Som är både halvsjuka och halvtrötta.
P.S. Hej, jag är bitr. chef så jag har min badge så alla kan se:
Retad idag?
Hell yes!
- I min lilla värld av blommor// Ellen
7 kommentarer:
Ja, ordning på prioriteringarna!
Å andra sidan händer det ju att barnen retar gallfeber på dig bara för att de kan och har lust, så det jämnar ut sig. Må inte dåligt över det. Tänk om ingen någonsin var arg på dem? Det min vän, skulle vara dålig uppfostran.
Fredag idag. Snart får du krama både dem och ett glas vin...
Kram
Ha ha ha...din stackare!
Men det är fredag...kanske lite ROSÈ?
Ta hand om dig!
Ellen,
Ibland skiter det sig i skallen, men du är inte en sämre mamma för det.
Jag gör samma tokiga val ibland, världen snurrar så fort så några gånger hinner man inte med att stoppa det man veeet är dumt att göra. Du tar igen det i eftermiddag/kväll (plus att jag är säääääker på att ni inte orkade äta upp alla chips och all glass igår (?) så nåt' gott kan ni säkert klämma i er hemma). Sen blir det en toksolig helg - bada med dina barn kvinna, och spring bort allt det dumma medan barnen hänger med pappan...
*super-duper-kram*
Det var därför jag just avbröt mitt hemmajobbande för lite filmtajm med den sjuka 6-åringen som jag är hemma med.
Jobbet finns ju alltid kvar, men det växer ju liksom på hög om jag inte gör något. Finns ju ingen annan som gör det åt mig...
Japp. En sån dag är tidig hemgång, lite kramar och vin till mamma en perfekt återhämtning!
En tröst kan vara att de dagar jag gjorde som du, kände som du (jösses så många de var och är..) så förstod inte alltid mina barn varför jag bad om ursäkt på eftermiddagen. De hade redan glömt.
Jag ska dricka lite vin, eller mycket, ikväll. Sen ska jag sova. KRAM!
Du vet...du är en av de klokare vänner jag har.
Det blev ännu tydligare nu.
Just det...jag kallar dig vän, efter två träffar.
Får jag det?
Skicka en kommentar