Igår vid matbordet säger barnet något som jag inte minns var det var, men avslutar i alla fall meningen med "hörrö".
Varpå jag med ryggmärgsreflex svarar:
- Ja, hörrö. Hör inte du kan vi väl brevväxla!
Barnet skrattar. Maken tittar upp förbluffad.
- Brevväxla? Ha ha, du menar att man skriver om man inte hör? Ho ho..!
Eh, ja, det är ju typ det jag menar. När jag var liten var det en standardfras, och jag är rätt säker på att jag ALLTID bemöter ett "hörrö" med den frasen.
Så under 14 år bör han ha hört det i runda slängar 700 gånger om vi ponerar att han snittar ett "hörrö" i veckan. Vilket inte på något sätt är orimligt.
Det som däremot är lite orimligt är att han lägger märke till det först nu!
Det är ju nämligen inte så, som de som känner mig vet rätt väl, att jag på något sätt saknar röstresurser...
Och, att ingen annan någonsin yttrat frasen till honom, även det är ett mysterium...
6 kommentarer:
Jag ska villigt erkänna att jag aldrig hört den frasen innan....
Nä men du är ju nästintill bebisgammal ju!! :)
/anna
Jag sällar mig till Amys skara...
*???*
Jag har inte heller hört den, och jag är 40 år minsann. Kommer från Ångermanland, om det nu skulle vara nån slags regionsartad fras på annat håll...
NÄe men allvarligt. SÅKLART ATT NI HAAAAR. Jag har hört den, inte bara från Anna utan från mamma, pappa, vänner,släktingar, pöbeln....
Heja Ellen! Jag visste väl att jag kunde räkna med dig... Måste vara en grej i de östra delarna av bygden anno 1986 eller så...
Skicka en kommentar