Det här med bebisar...

Hela familjen sitter i bilen på väg hem från Ellen med familj.
Barnet: Mamma, jag vill att vi ska vara i fjällen när det är vinter.
Jag: Ja, det kan vi vara. Åka skidor och så...
Barnet: Men jag vill att E (morbror) och L (hans fru) ska vara med.
Jag: Ja, vi får kolla. De ska få en ny bebis i februari så vi får se hur det funkar.
Barnet: En bebis?
Jag: Ja. A ska få ett syskon.
Barnet: Men tänk om de skär i bebisen då?
Jag: Varför skulle de göra det?
Barnet: När de ska ta ut bebisen ur Ls mage.
Jag: De vet precis var bebisen är, så de skär inte i bebisen. Dessutom är det bara ibland man skär i magen för att ta ut bebisen.
Barnet: Men hur kommer bebisen ut då?
Jag: Eh, jo... Hmmm... (pappan är väldigt tyst förresten)... Bebisen kan komma ut mellan Ls ben.
Barnet: Benen? Som hon går med?
Jag: Ja, flickor har en öppning som bebisen kryper in och ut igenom.
Vid det här laget asgarvar pappan. Han försöker dölja det genom att intensivt kolla ut genom sidorutan (det är jag som kör) och börja dilla om svampar i skogen.
Barnet: En öppning?
Jag: Jaaaa... (lite svävande. Blänger ilsket på pappan) som stjärten ungefär.
Pappan: Var du tvungen att säga in också? säger han i konvulsioner.
Jag: Men det är ju så...
Barnet: Vad pratar ni om?
Jag: Ingenting... Säger sedan till pappan: du ska få sota för det här (och syftar på hans sätt att hjälpa till).
Pappan: skrattar vidare..,
Barnet: Vad är det som är så roligt? Att bebisen kommer ut genom foten?

Va? Jo, precis. Foten var ordet!