Konstruktiv konflikthantering

På lördag skall barnet på barnkalas. I morse säger han att han ångrat sig och inte vill gå.
- Nähä, säger jag, varför inte?
- Jag vill bara inte.
- Jo, men det klart du vill (varför är det så självklart???)
- Nej, mamma, jag vill inte.
- Men hände det något igår?
- Nä....
- Men något är det ju?
- Han vill att jag ska äta en levande groda.
- DÅ KAN HAN ÄTA LEVANDE GRODOR SJÄLV!!! dundrar pappan plötsligt in.
- Kan han? undrar barnet.
- SÄG ÅT HONOM ATT ÄTA SINA EGNA GRODOR!! Pappan blir alltid väldigt upprörd när barn är barn på dagis. Lejonet i honom vaknar till. Jag är en riktig tigermamma, men jag försöker att lära barnet hantera saker konstruktivt. Men istället för att bryta in och säga något om att "om han säger så kan du säga till fröken" som jag brukar, så låter jag dem hållas.
Hör inte riktigt vad som händer sedan men barnet är väldigt belåtet. Så jag förmodar att jag kommer att få bassning av fröken på måndag för att min son har kletat grodslem på kompisen.