Griniga gamla gubbar

Igår var vi med kompisar på Barnkulan i Orminge. Efteråt gick vi och åt lunch på Tre med kök eller vad de heter. Där serveras väldigt god och vällagad bricklunch. Vilket ju så klart innebär att man beställer och hämtar mat och allt annat själv. Vi kom tidigt för att hinna före lunchruschen. När vi kom var det exakt 0 personer i kö och minst 15 bord lediga.
Generellt håller jag med om att man under lunchrusningen inte ska ta bord innan man tagit mat eftersom det kan innebära att de som redan fått sin mat blir utan bord. Då det inte rådde någon risk för det och då båda vuxna hade varsin ettåring på armen och ett större barn vid handen sade jag; "Vi tar väl ett bord och beställer sedan" varpå en byggargubbe började bjäfsa om att man inte ska göra så. Föreslog att han då gärna kunde stå och hålla i ettåringen åt mig medan jag beställde mat åt oss andra. Det ville han inte och puttrade därifrån. Fullt vid borden blev det kanske strax innan vi gick.
På väg till bilarna gick vi på en gångväg ute och de större barnen sprang lite hit och dit men både jag och den andra mamman var måna om att be dem flytta sig om vi mötte någon. Så klart!
Men eftersom det är snö ute hör man inte alla som smyger sig på bakifrån. Hade någon som gjorde så gjort sig till känna genom ett ord, en harkling, eller liknande hade vi så klart flyttat på barnen illa kvickt. Men istället kom ett äldre par smygande och väl framme gormar gubben; "Kan man få komma fram här va!" med synnerligen otrevlig stämma, och så börjar han liksom veva sig fram genom det som han tydligen upplever som en hel hord. "Ett litet ursäkta hade räck gott" säger den andra mamman men gubben som ju så klart aldrig promenerat med barn bara stormar förbi och tanten snörper på munnen i hans kölvatten. Hon som förmodligen faktiskt har promenerat med barn minns väl att det var en helt annan pli på barnen förr med det där selektiva minnet som ju är de äldres privilegium. Vi konstaterar snabbt att det är stora brister i uppfostran åtminstone i äldre generationer kring Orminge. Men de är väl för upptagna att gnälla på att det finns simhall i Saltis och inte i Boo att de glömmer sin egen del i det stora hela!



Så det så, sa Anna