tisdag 21 september 2010

Här någonstans...

höll jag på att kräkas.


Men.
Det gjorde jag inte! En mil i lugnt tempo och ca 600 kalorier senare står jag här.


Eller. Det är en sanning med modifikation. Jag håller upp mig själv på höften. Annars faller jag förmodligen ner helt platt.

Snitsig och rätt fräsig lösning.

- A bientôt// Ellen

3 kommentarer:

Lisa sa...

alltså jag ställer frågan igen; när orkar man springa en mil? jag har kommit typ fem kilometer på en månad och fem till känns.... oöverkomligt. pls, tell me!

(och visst får man typ champagne när man har klarat det?!)

Fräsigt! sa...

Lisa. Man får ALLTID champagne när man klarat det. Och även när man inte klarat det får man champagne. Och. Jag springer inte på kondition. Jag springer på envishet. Jag kan springa till slutet av världen på envishet. Bara. Förmodligen kan jag springa ännu längre om jag tänker i champagnetermer...

Näe men på riktigt. Jag är en springande människa och en mil är långt. Riktigt långt. Men man får ta det lugnt och bygga upp. Först springer man 2km i lugn takt. Sen ökar man upp. Och det kan ta ett halvår eller längre för att orka och komma i sån form.

Fräsigt! sa...

Själv spann jag igår. Eller spinnade? Var på spinning. Höll också på att kräkas. Men mest på musiken som gubben valt. Han är ingen gubbe men med så gubbig musik måste han trots allt vara det.