Det här med att hämta barn.

Idag hämtade jag barnen tidigare. För jag längtade. Och jag jag längtade som besatt.

Klockan 1400 sitter vi i bilen på väg från dagis.

Klockan 1405 har jag sagt nej för tusende gången.

Klockan 1406 har jag sagt nej en triljon gånger till.

Klockan 1420 funderar jag på om jag ska åka och lämna tillbaks barnen på dagis (kanske har dom inte märkt att dom försvann för 20 minuter sen).

Nu, 1740 undrar jag hur jag tänkte. Och jag undrar hur jag tänker varje gång jag hämtar barnen tidigare.

Förmodligen inte alls.*


* Förtydligande: Jo, jag älskar mina barn mer än livet självt men jag verkar inte fatta att barnen behöver ränna av sig på dagis inför kommande helg...