Det finns visningar och visningar

Var på en villavising igår. Låt mig säga så här; alla visningar och försäljningar går nog inte lika bra som för Ellen med familj...
Denna visning började med att en granne ställde sig på sin balkong och skällde. Han gillade inte att man parkerade på gatan utanför hans hus. Det var hans tomt nämligen. Okej. Kommunen har förmodligen lagt en allmän väg rakt på hans tomt utan att han i så fall fått ersättning för det. Förmodligen är han Knut Wallenberg som en gång grundade Saltis för över 100 år sedan. Så måste det vara - och han äger allt. Han har säkert gjort vägen också. Spelade ingen roll att pappan sa att det kommer att ta 20 minuter - vi skall på visning. Gubben blev galen. Så hörde man hans tant yla något obegripligt och plötsligt störtar farbrorn ut på gatan och ger sig ut i sin bil. Höll på att backa över mig och barnet både en och två gånger, men det bekom ju knappast honom eftersom det hela skedde på hans tomt (mitt på allmän väg, min anm.). Hans son skulle visst komma så han behövde plats att stå där. Okej, men att flytta på sin egen bil kommer inte att hjälpa, det ger ju bara en lucka som någon annan visningsbesökare kommer att ställa sig i. Det var rätt mycket folk med andra ord.
Väl inne på visningen meddelade jag mäklaren att det kanske vore idé att säljarna pratade med sina grannar innan visningarna för man blir ju inte direkt sugen att bli granne med någon som beter sig på det viset.
Hur som, huset var sisådär. Fint, men inte helt praktiskt. Efter den sedvanliga rundvandringen (och förundran över hur konstigt folk planerar sin inredning. Man är typ villig att göra vad som helst för att få sova på samma våningsplan som barnen. Typ bättre att sova i trappen än något annat. Så gör inte vi. Vi sover en trappa ned och det går alldeles utmärkt) så skulle vi ut i trädgården och inspektera. Det fanns ett gästhus som man ju ville kolla in. Öppnar dörren och där står en farbror och röker och säger "Hej". Han hyr tydligen gäststugan och vill typ inte att man går in och kollar i "hans" lägenhet. "Eh, skall du bo kvar här" undrar jag lite försiktigt. "Vet inte, men förra gången huset såldes så fick jag det".... Burr! man kan tycka 1. att säljarna borde bett honom dra åt helvete denna dag under visningen och 2. att mäklaren skulle berättat detta för alla som kom att det står en gubbe med allvarliga peddovibbar i gäststugan och är äcklig och röker.
Nej, tack! Även om man kan slänga ut gubben om man köper vill jag inte ha det där huset för 12 miljoner. Grannar som hatar en innan man ens skrivit under etc. Och han bråkade ju inte bara på oss utan på alla som stod på gatan.
Fattar att det är lockande för folk med mindre pengar att finansiera sitt köp genom att hyra ut gäststugan för 4.400 i månaden (stod att det var det hyran var just nu). Men aldrig i livet! Vill inte ha allsköns gubbar strykandes runt på tomten... Tvi vale!