Städerskan är på semester. Hennes vikarie kom precis. Jag är ett under av fördomsfullhet och kan tydligen inte dölja det. När jag öppnar dörren artikulerar jag och pratar i ultratrapid: HEJ! Ä-R D-E-T O-K-E-J O-M J-A-G Ä-R D-Ä-R U-P-P-E? (Jag talar högt som tusan. Ifall att hon inte bara är utländsk utan döv också).
Absolut, det går bra svarar hon på något bruten svenska. Hmm...hon kunde både svenska och höra.
Fräsigt Ellen. Fräsigt.
För Ellen att komma ihåg:
Dom flesta som bor i Sverige kan faktiskt svenska och är inte döva. CHECK.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar