Sitter hemma och jobbar idag. Har jobbat sedan tidig morgonstund för att hinna göra lite ärenden innan jag måste hämta barnet kl 2 idag. Det är ju halvdag...
Bestämde tillsammans igår att pappan skulle lämna eftersom mamman skulle hämta tidigt trots att torsdagar normalt sett är min lämningsdag och pappans hämtningsdag. Inget konstigt. Bara det att i morse skuttar pappan ur sängen tidigt som fasiken och utbrister vid frukost (när jag sitter skelögd och inte alls redo) att nu kan väl du lämna när jag ändå var så tidig så kan jag få åka nu. Eh, jaha, så då skall jag ta den hela halvtimmen som är kvar till att tvätta mig och barn och klä på mig och barn och plocka av frukost och städa undan skiten efter de två som var hemma igår kväll och röjde när jag var kvar på jobbet??? Rimligt! Inte!
Du går ingenstans förrän du plockat undan sa jag. Värsta morsan! Då blev han ju skitsur så klart.
Jaha, säger han, då kan jag väl komma sent idag igen då! Vilket problem. Jag lämnade i tisdags och igår så varför han kom sent då är ett mysterium. Ja, men jag klev upp lite sent säger han då. Vems jäkla fel är det då? Har jag någon slags väckningsduty här eller? Och så tyckte jag att det är ju skitbra. Då gäller det bara att kliva upp tidigt som fan så drar den som är klar först oavsett vems tur det är.
Helt klart är alltså att jag väntar mitt tredje barn, inte mitt andra.
1 kommentar:
Herregud. Spektakel. Något blev fel någon gång Anna. Det har vi ju konstaterat för länge sedan. LÄNGE SEDAN! Så, alltså, inget nytt under solen. Bara en sur bismak som sagt var. Två ballar i en laxask säger jag.
Skicka en kommentar