Eminent gammalt program. Eller vad vet jag egentligen? Väcker lite gamla minnen men mest minns jag att jag tyckte att programmet var helt obegripligt. Tror att jag var lite för ung. Till och med jag har varit lite för ung en gång. Även om man inte kan tro det nu i tants mogna tant-ålder.
Idag var jag dock på lite sådant. Fönster mot TV-världen alltså. Eller jag fick ett fönster mot den inre världen. Hade tjatat mig till ett tidigt ultraljud så att jag kunde se att jag inte bara går och förvaltar världens största fis.
Och häpp! Där inne i magen låg det en liten krabat. Hjärtat pickade på som en lite motor därinne. Två armar och två ben också. Fint som rackarns.
Fick se jättefina bilder på hela bebisen - med liksom allt på en gång jättetydligt, men när han skulle till att ta stillbild som jag kunde få med mig då strejkade bebisen och gömde huvudet bakom moderkakan. Kanhända brås den på mig? Fast jag är ju lite av en linslus förstås...
Istället har jag nu en bild på typ en råttformad snöboll.
Förra gången vill jag bestämt minnas att de skrev ut bilder åt mig men denna gång sa de att det kunde de minsann inte göra. Däremot fick jag fota skärmen med mobilen. Med tanke på att det ändå bara är en råttformad snöboll så gick det ju bra. Och praktiskt när man vill skicka bilden vidare.
Mindre praktiskt att pappan ännu inte gjort installationer för MMS i sin mobil. Nästan lika opraktiskt som att jag glömde tala om för honom att jag skulle göra ultraljudet så han fick inte ens chansen att komma. OOOooops!
1 kommentar:
Åh. Bebis. Kom till tant Ellen. Snart har jag två att vara tant åt. Oooonas och tant Ellen
Skicka en kommentar