Utskälld.

På lunchen gör jag lite ärenden. Sen springer jag förbi en närliggande restaurang för att handla wok. Framför mig står ett spektakel till kvinna (typ min ålder) och ska betala 200 kr för två sushi. Hon lägger fram en hundring. Sen tar hon upp en vit påse med småmynt. Ni ser rätt, mina damer och herrar. En påse. Sen börjar hon betala resterande 100 kronor i småmynt. Hon rör sig osedvanligt långsamt. Som en sengångare. Fast ännu mer långsamt. 

Nåväl. Jag betalar och får maten och går ut. Då blir jag påhoppad. Kvinnan (numera refererad som kärringelände) tycker att det är ve och skam att jag slängde fram kortet på det sätt jag gjorde (jag är nämligen nonchalant) och att jag borde veta att det finns folk som blivit av med jobbet som hon tydligen blivit antar man. Dessutom tycker kärringeländet att jag har ett överklass sätt. "Påsarna kan faktiskt ligga i väskan" deklarerar hon efter det. Jag säger till henne att hon inte verkar må bra och får lugna ner sig och sen går jag.

 

Jag fattar inget förrän nu. 5 minuter senare...jag har en Twilfitpåse och en Åhlénspåse med strumpbyxor som jag var tvungen att köpa eftersom jag slitit sönder mina. VAD FAN. IDIOT. Hur kunde jag? I lågkonjukturen och allt. Jag ska skämmas för att jag har ett jobb och för att jag inte vill frysa av mig kycklingklubborna till ben.  

Hon har förmodligen inte fattat att jag tänker konsumera mig ur lågkonjukturen.

Cest la vie