Komma upp!

Kl 22.15 igår kväll hör sonen av sig. Jag går upp. Han är bestämd, han har sovit klart. Dags att gå upp och äta frukost. Mina försök att övertyga barnet om att det inte är morgon än misslyckas. Jag provar att hålla fast honom i sängen genom att nästan lägga mig på honom och sjunga vaggvisor. Han tystnar men så snart jag tystnar galltjuter han om att gå upp. Till slut går vi upp. Men det blir ingen frukost. Känns inte aktuellt en kvart efter att man själv gått och lagt sig att kolla på TV. Det blir lite läsa böcker i 45 minuter och sedan bära en galltjutande unge tillbaka till sängen. Men då somnar han om ganska snabbt. Det gör dock inte mamman. Ja, de är härliga de små liven...