När jag var med min pappas fru i Italien för en si så där 2 år sedan så tog mina medköpta korsord slut. Eftersom jag inte har studerat italienska så har jag sedermera svårt att lösa italienska korsord - därför blev det ett sudoku. Det funkar ju likadant överallt. Kanske inte i Irak men nu var jag ju inte där.Jag blev såld. Jag älskar det. I perioder löser jag upp till 10 om dagen.
På bussen imorse satt det två kvinnor, runt 50 år, och pratade. Jag skulle precis smyga upp mitt lilla nöje då följande dialog börjar:
Kvinna 1: Löser du korsord?
Kvinna 2: Nä, det var länge sedan och du, Karin, vad är det för speciellt med sudokus. Det blir ju ingen glad av.
Kvinna 1: Jag håller verkligen med. Det är ju för äldre kvinnor, eller kärringar kan man säga.
Kvinna 1 och 2: Ha ha ha, skrock skrock skrock.
Helt enkelt sitter jag där som en fjant. 35 år gammal fast ändå 82.
Jag säger som så: KÄRRING KAN NI VARA SJÄLVA.
God morgon!
2 kommentarer:
Sudoku och korsord är hjärngympa. Tränar olika saker men ändå. Ypperligt. Som betapet. Men tanterna hade troligen inte så mycket hjärna att det räckte till mer än skitsnack.
Varje kväll innan sovdags löser jag korsord. Efter ca 10 minuter är man redo att lägga huvudet på kudden. Det finns inget bättre än korsord!
Tant forever!
Skicka en kommentar