Bedrövliga Sverige.

Jag gillar Sverige och framför allt gillar jag Stockholm. Men nu börjar jag ruttna. Vad f*n är det här för grått väder? Hur länge har det hållit på? En månad? Ett halvår? Ett liv?

 

Jag, som ju ändå har varit på Kanarieöarna och fått lite ljus, och kom hem för typ 4 veckor sedan - borde hålla snattran men det går inte. Jag orkar inte en minut till. Sekund ett när jag kom hem blev jag småkrasslig och har sen dess har jag haft ont i halsen, känt mig hängig och inte riktigt kommit igång.  Lågkonjunkturen gör ju att man blir helt uppäten också, oavsett om man inte ens är i närheten av att bli sparkad.

Jag säger så som så här: Ja, pappa, tackar och bockar, jag följer med glädje med till Nice över påsk. Jag längtar. Ju fler dagar desto bättre. Kanske bosätter jag mig hos er där nere. Jag har inte bestämt mig än.

Till Lehman Brothers, Riksbanken med Stefan Ingves, Ben Bernanke och ni alla oroliga människor på planeten som ska spara in i lågkonjuktur "ifall att". Lägg av. Lägg lågkonjunkturen, förfall och konkurser på våren och sommaren nästa gång. Enkom. Med uppehåll under vinter och rusk.