In heaven på eleven

Vi var i Lissabon i september. Det blev en intressant upplevelse. Vi hade planerat allt så fräsigt med exakt hur mycket shopping, mat och sprit det skulle bli men så hade jag någon form av huvudvärksvirus så jag sabbade allting. Det var bara för Ellen att dra runt på en invalido. Ut i några timmar och så måste jag hem och ligga på hotellet. Och sedan ut igen. Tur bara att vi hade bokat så fräsigt och flåååådigt hotell. Första kvällen låg vi på rummet och åt klubba. Club sandwich alltså. Mmmmmm. Minibaren var det absolut inget mini över. Men det innebar ju att vi överlevde även den misär det innebär att inte kunna gå ut.

Så här skall en minibar se ut! Kallt i kylen och i de utdragna lådorna allehanda sprit. Och en spårvagn av oförklarlig anledning. Kanske var det det hotellet menade när de hävdade att de var barnvänliga.

Äntligen fick vi också njuta av frukost på rummet, något som papporna tycker är överdriven excess och sådant som inte skall förekomma. De kom upp med ett bord med vit duk och blommor och hela skiten. Mumsigt.





Det jag ville komma till var att trots allt huvudvärksrelaterat elände så lyckades vi i alla fall komma iväg på Eleven. En härlig stjärnkrog av modernt snitt. Härlig utsikt över staden och riktigt supergod mat. Avsmaknings-hummermeny och champagne rakt igenom som sig bör. Vi åt så vi höll på att storkna. På slutet var vi så illamående att vi knappt orkade äta någonting. De undrade så klart om vi inte tyckte om maten vilket ju inte alls var fallet. Ruggigt pinsamt. Det var sååååå gott men det gick inte att pilla ned mer. På bilden är det lilla fördrinken, Taittinger Rosé, var det inte? Och en liten Amuse Bouche. Varför är det inte så hemma varje dag?