tisdag 7 februari 2012

Bougainvillean som var helt väck.

Jag älskar Bougainvillea. Det är en underbar blomma som syns mycket i Frankrike och Spanien. Det är min favoritblomma.
I somras köpte jag en som prunkade av och an hela sommaren (ja, min mamma KAN ha varit en bidragande orsak till att den överlevde. Alls).
Sen fattar ju vem som helst att Bougainvillaen inte prunkar i januari i Sverige - utan förmodligen dör och jag får köpa ny i maj...
Om man nu inte har bastu i anslutning till golvvärme i badrummet.
Då tror Bougainvillaen att den är på Rue de Antibes i Cannes.





Det är bra känner jag.
Först känner Bougainvillean att det ät trist höst:



Sen kör den loss på eget initiativ i januari/februari:




Vi blommar in våren. I badrummet. Vid bastun. I vårt eget Cannes.


- Word/Ellen

Klar-andats.

Så. Jag är klartjurad. Och ser ljuset. With a little help from my friends. Och jävla mycket jävlaranamma. Och era kärleksinlägg. Tack.
Idag fick jag en blomma från min projektledare.





Och choklad från en annan fin kollega.



Fjäskchoklad.
Bra. Jättefint faktiskt.

Inte lika bra att Lilla tror att garderoben är toaletten på natten.

Det är sådär. Tvätta "rena" strumpor. Skura golv.

/Ellen

Mer tur än skicklighet

Om man betänker råmaterialet:



Så får man väl anse resultatet rätt hyfsat!



Kanske skulle ta den här lappen på större allvar?




måndag 6 februari 2012

Vill jag?

Har ni sett reklamen för Sensual Balans?

Jag har det, och jag undrar: vill jag verkligen ha popcorn i underlivet?



Fler matkonstnärer




Det är en leksaksbil där någonstans...

Kärlek

Hörrni, vad säger ni om att använda kommentarsfältet till lite kärlek idag?
Nej, det är inte 14:e än men vår fina, bästa Ellen-tjej behöver lite pepping to-dej!






Same, same but jäkligt different!!

Såg ni på skidåkningen i helgen? Från Rubinsk, eller vad det nu hette? Och det var så där svinigt kallt? Tänkte ni då på hur det känns att fylla lungorna med iskall luft? Och inte bara en gång, utan om och om igen... Att vara riktigt, riktigt andfådd? Ni vet när man går ut lite småsnuvig i 30 minus så har näsan frusit på ett par sekunder...

Jag tänker i alla fall på det nu. Fast det är varmare nu än igår. Och fast jag sprang några hundra meter till tåget bara och inte flera kilometer i konkurrens med världseliten. Men det känns så, för ont gör det!

Ja, det finns många anledningar till att jag inte är någon skidstjärna!