Såg ni på skidåkningen i helgen? Från Rubinsk, eller vad det nu hette? Och det var så där svinigt kallt? Tänkte ni då på hur det känns att fylla lungorna med iskall luft? Och inte bara en gång, utan om och om igen... Att vara riktigt, riktigt andfådd? Ni vet när man går ut lite småsnuvig i 30 minus så har näsan frusit på ett par sekunder...
Jag tänker i alla fall på det nu. Fast det är varmare nu än igår. Och fast jag sprang några hundra meter till tåget bara och inte flera kilometer i konkurrens med världseliten. Men det känns så, för ont gör det!
Ja, det finns många anledningar till att jag inte är någon skidstjärna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar